Nunnor

Lillebrors flytt-kvarlämnade torrvaror och en liten uppenbarelse ledde fram till maj månads bakelsebak. Snabbkaffet som mamma så gärna ville slänga bort i morse användes till detta enkla men värdiga bakverk. Nunnor. Recept ur utgåva åttiosju.

”Goda i all sin enkelhet.”

Äggvita, smör, vanilj, mjöl, vatten, mandel och florsocker. (Snabbkaffe)

Vardagliga varor. Enkelt och avskalat. Som en klostervistelse. Mandel fanns inte hemma- det köpte jag på Konsum , ironiskt nog , i Munksund. Denna gång tog jag det inte på mitt samvete att använda någon fuskprodukt, utan smälte helt äkta smör. Vem vet vem som tittar?

Det var inga problem att sno ihop smeten. Ett enkelt recept där det går alldeles utmärkt att planera goda gärningar och det finns tid för reflektion mellan raderna. De tre sista äggvitorna ska vispas innan de blandas ned. Nötterna körde jag i matberedaren – även om en liten kvarn för just ändamålet  hade gjort ritualen mer värdig.  Att
arbeta med händerna ger ju, likt mått som koppar och nypor, den
efteraktade känslan av äkta.  Ni vet den som även brödföretagen
ständigt vill förse oss med. Dessutom  slipper man oljudet av smattrande mandel  i maskinen.  Om man nu är en sån- som räknar in sådant i sin bakupplevelse. Alla mått var rimliga, gräddningstiden exakt. Vad annat kan man vänta. Nunnor. No flawes!

Kaffepulvret till glasyren mäts torrt och blandas först med vattnet innan florsockret. Enligt boken skall receptet räcka till 30 bakelser -vilket det helt säkert hade gjort om jag inte, återigen för äkthetens skull, inte envisats med en träslev till utportioneringen. Jag använde en muffinsplåt som jag smorde och mjölade in ordentligt.  När gräddade stjälpte jag dem upp och ned och lade, för att platta till topparna, en tung skärbräda över. Precis som i görandet av cup-cakes. Snappa upp tipset folks! Sen var det bara att smeta på glasyren.

Lite är mer- som det sägs, kanske mest av allt i dessa kretsar- men jag tänkte: att likt två ingridienser är en grogg, tre en cocktail-behövs det något extra. Så två-för-30 mörka chokladkakor, smältes, hälldes på smörpapper, osthyvel-hyvlades till små spån och krönte dessa annars anspråkslösa damer.

Som en god gärning bjöd jag sedan släkt och familj medan jag själv bar runt ett fat, sökandes efter bästa möjliga gudomliga ljus för att förgylla mina annars  skrala mobiluppladdningar.”Jag får sån avsmak av sånt där matbloggande” ”Oväntat luftiga”, ”Innehöll de kaffe? Jag kände inget kaffe.” Får jag ta en tredje” ” Mmm goda.”  ”Lite sandig känsla…pilgrimsvandring? ”Nunna- vad är det?”  Var några av de ord jag undertiden okristligt tjyvlyssnade mig till.

Är vare Gud i höjden- detta har jag gjort  i slöjden  till juntan.

Edit: Det gudomliga ljuset- det hittade jag tillslut. Här.

6 svar

  1. hahaha vilket härligt inlägg! man blir ju som frälst, söndag och allt!

  2. Såna ska jag göra nån dag. Fantastiskt.

    • Det var jättelätt! Goda i all sin enkelhet. Precis som nunnor ju är.

  3. Vad fint, roligt och kreativt med bilderna.

  4. Hihi underbart skrivet kände hur jag frälstes och där de bakades in lagom mycket ironi för att göra det uthärdligt ;)
    Såg i alla fall jätte fina ut och underbara bilder!

  5. Trodde aldrig mina religiösa attiraljer skulle komma till användning i samband med bak :) men bilderna blev ju grymt snygga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s