Oscar den II:s tårta

– en andra gång

”Maräng, mandel, malmbana och muncipium

Att en tårta med ett nobelt namn skulle vara populär kunde man ju ge sig attan på.

”Konungen är Guds utsände att styra riket och bör då visas den respekt som tillkommer honom” tyckte Oscar själv. Kanske döpte han tårtan på eget bevåg?

Kung Oscar, denna pompösa maktens man med sin gedigna porrsamling och sitt ”praktiska äktenskap”. Tydligen en karismatisk karl, den sista av kunga-kungarna i en snart modern tid av fotografi, telefon, industri och teknik. Pösandes i sin favoritklädsel- kröningsdräkten, med krona och hermelincape satt han i sitt skrivarum- med den egna poesin, pretantiös högläsning och improviserat orgelspel. Visst tusan har han namngett den själv.

Det gör inget. Han förlorade visserligen Norge- men han gav oss Kiruna! Denna vackraste av alla platser, godkände  Hallmans redan då historiska stadsplan och invigde i sin allra finaste hatt Malmbanan. Vid besöket hyllades han med sitt monogram prydandes Kirunavaara- uppsytt av 47 m x 80 m linne.

Av mig får han en tårta.

Jag följde receptet ur utgåva åttiosju. (Recept detsamma som det Elin bakade tidigare) Korrektion,  jag  försökte följa receptet ur utgåva åttiosju. Mandelmarängbottnar med en fyllning av äggkräm och nougat.

Här blev ingenting blev som tänkt. Köket kom för tidigt från Beijers det gamla skulle rivas idag och just idag. Redskapen nedpackade. Den inköpta vispgrädden nallad av och mellangrädde- det duger ju, efter att ha försökt, ej ens till kungens drängars dräng!  Att lätt tumma på det royala receptet med lite mandelmassa i marängen blev fullständig katastrof. Sen sjönk blodsockret, hunden ville ut och allt åkte i soporna. En hyllning åt helsike.

Försök nummer två. Jag följde receptet ur utgåva åttiosju. Korrektion, jag förskte följa receptet ur utgåva åttiosju men ”Över djupen-mot höjden!”- det blev tre bottnar och dubbel sats äggkräm!  (Tänk att man aldrig lär sig. Att aldrig nöja sig med det enkla blir så ofta ens fall. Att det i receptet bara säger två bottnar och ett lager fyllning har nog sin förklaring. Mer om detta senare…)

Jag diskade Nobeltallriken, bad om tjusigt tårtpapper från konditoriet och mailade Kommunen. Kanske skulle juntan kunna föräras en historisk bild av konungabesök i Kiruna? Nej. Det kunde vi inte.  Jag tror de har något emot mig sen de åren jag klagat på stadens sorgliga julgranar. Tagit illa vid sig. (Men att komma sist tre år i rad bland tidningarnas granbetyg ser inte bra ut. En stad med så genomtänkt kärna borde tänka mer på accessoarerna -detaljerna är allt. Det visste Hjalmar det visste P-O och det visste Oscar.

Länge leve konungen!

Allt gick nu som smort. Vackra bottnar- jag spritsade ut smeten vilket verkligen var att rekomendera för en fin form och rätt storlek. Äggkrämen tjocknade och skar sig inte. Nougaten blev lite mer av kanderade nötter än just nougat- detta för att sockret trots en deciliter donerad av systern- tog slut. Åter till detta senare…

Monteringen var enkelt, trots att jag missat delen med smörja, mjöla under marängen lossnade de enkelt från pappret. Krämen tjocknade fint och för att återfå den glansiga färgen blandade jag här i lite av det kokande vattnet som rekomenderades om det skar sig. Lite rokokoblommor fick pryda bordet, några tårtan och det här- det här upplägget var ett passande herr majestät! (och juntan.)

Slickade sleven, slog på kaffet- undvek blodsockerfall och fick tid att gå ut med hunden- sen… sen smakades det.

Jag tänkte avsluta det här inlägget med, som de långsamt och utan en min säger i Kiruna, ”Det här var inte äckligt.” Men det var det! Det var sött. Fruktansvärt och vidrigt sött. Förmodligen har jag mätt fel. Kanske har vi olika smak- jag och Oscar. Men klandra en majestät- nä. Förmodligen hällde jag i hela sockerpaketet. Så smakade det iallfall. Jag är definitivt inte där än- bland kungligheterna. Konditor byttes snabbt till kökspiga. Hoppas på en simpel bonnig vetedeg nästa gång.

Annons

3 svar

  1. Övfer djupen mot höjden – det är vad jag tycker om inlägget och bildarrangemang. / Niklas

  2. Såg väldigt god ut. Roligt med lite historia också.

  3. Historiefröken blir alldeles lycklig! :) Precis vad jag behövde, så här mitt i natten. Nu kan jag gå och lägga mig med ett leende. Tack!

    Men men men… Jag hoppas att du har rätt i att det är du som har mätt fel, för det vore förtvivlans trist om jag också skulle tycka att den var för söt. Jag som tänkt baka den till helgen. Nej, jag hoppas mer på Elins topplista än ”vidrigt sött”. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: