”Vad ska jag baka?” frågade jag och satte den sjuttiotredje upplagan av Sju sorters kakor i händerna på maken. Hans förstahandsval var vaniljbullar. Nej. Sedan valde han kringlor. Nej. Men på tredje försöket träffade han rätt. Jag upprätthåller den rojalistiska yra som infann sig vid förra månadens tårtbak här hos juntan, och förärar er (och det hyfsat nygifta unga prinsparet i England) en Windsorkaka.
Det är en förädling, skulle man kanske kunna säga, av en kaka som heter Strösselkaka – vetedeg med mandelströssel uppepå. I den kungliga versionen ingår en vaniljkräm.
Gör först kakan av detta:
1 dl mjölk
25 gram jäst
3,5 dl vetemjöl
25 gram smör
1 krm salt
ett halvt ägg (den andra halvan används till pensling lite senare – kasta inte!)
Värm mjölken till fingervarmt och lös upp jästen däri. Häll häften av mjölet i en bunke och finfördela ner smöret. Blanda i salt, socker, ägg och degspad. Arbeta degen smidig innan du häller i resten av mjölet. Du kan spara en gnutta till utbakningen. Sedan ska degen jäsa i en timme. 
Under tiden finns det en del att pyssla med. Börja med strösslet:
0,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
35-50 gram hackad sötmandel (jag blandade flagad och hel, som jag sedan hackade)
2 msk rumsvarmt smör
Blanda ihop alla ingredienserna och ställ strösslet åt sidan.

Så här långt är det egentligen den gamla strösselkakan som gäller, men nu är det dags att börja med det som gör den till en windsorkaka. Vaniljkrämen.
1,5 dl mjölk
3/4 msk potatismjöl
2 tsk strösocker
1 äggula
2-3 tsk vaniljsocker (som jag ersatte med en halv vaniljstång)
100 gram rumsvarmt smör
2 msk florsocker
Blanda mjölk, mjöl, socker och äggula i en kastrull. Rör om hela tiden medan den sjuder till en tjock kräm. Ställ nu krämen åt sidan för att kallna. När den har kallnat ska du röra i vaniljsockret. Jag valde att dela och skrapa ur en halv vaniljstång och låta den koka med från början istället, eftersom jag inte hade vaniljsocker hemma. Det funkade alldeles utmärkt. (Men glöm inte att plocka upp själva stången sen – den är inte sådär görgod att knapra på…)

Har det nu gått en timme är det dags att ta upp degen på bakbordet och arbeta den lite grann. Tryck/kavla ut den till en rund kaka, cirka 22 cm i diameter, och placera den på en plåt med papper eller smör på. Låt den jäsa till dubbel storlek – det tar ungefär en halvtimme. 
Sätt dig och bläddra i en bok under tiden, eller se till att göra rent och tjusigt på köksbänken…
När kakan är färdigjäst ska du så pensla den med ägg och strö över strösslet. Sen in i ugnen (200 grader) i 15-20 minuter. Min började bli bränd på toppen efter bara tio minuter, så ha något täckmaterial i beredskap. När ugnstiden är avklarad ska kakan kallna.

Återgå nu till vaniljkrämen. Om du följer receptet helt ska vaniljsockret i nu. Blanda smöret och florsockret smidigt. Sen ska du blanda i vaniljkrämen i små klickar under tiden som du rör om kraftigt. Resultaten ska visst bli ”poröst och lätt”. Jag rörde nog inte med tillräcklig kraft, för jag tycker att den färdiga krämen blev ganska stabbig. Men god.

Om kakan nu är kall, är det dags att dela den i två bottnar och stryka krämen emellan. Sen ska den visst stå kallt en stund, men det hoppade vi över. Maken och svärfadern kom in efter flera timmars hårt dräneringsgrävarjobb runt huset och de orkade inte riktigt vänta längre. 
Kakan blev god, även om den inte riktigt levde upp till förväntningarna utifrån bokens bilder. Lite torr (igen, precis som toscakakan – är kanske inte fel på recepten, utan på bakerskan…?…), men smaken var det absolut inget fel på. Skulle nog vilja ha lite mer fyllning och lite kortare baktid.
Nå, så tyckte de hårt arbetande karlarna om den då?
Tja, jag tror nog det.
