Wienerstänger

Jag brukar sällan baka småkakor så jätteofta, men när jag väl gör det inser jag hur kul det är! Hädanefter ska jag ändra på mitt konstiga beteende och istället baka småkakor titt som tätt. Det är ju både lätt, kul och gott! Perfekt kombo med andra ord.
Jag valde att baka wienerstänger, eftersom de är några av mina favoritkakor (trots att de saknar choklad!). Dessutom är ju kakorna prisbelönta 1945 och det är ju inte fy skam det heller!

Jag bakade utifrån den åttioåttonde upplagan.

Ingredienserna är som följer:

250 gram smör
1 1/2 dl socker
2 ägg
6 dl vetemjöl
1/2 tsk hjortronsalt

Fyllning
3-4 msk fast röd, sylt

Glasyr
2 dl florsocker
1 1/2 – 2 msk vatten

Jag började med sätta ugnen på 200 grader. Efter det vispade jag ihop smöret och sockret så att det blandades väl. Efter det tillsatte jag ett ägg i taget, för att sedan ha i mjölblandningen som bestod av mjöl och hjortronsalt. Detta vispade jag till en början, men övergav snabbt vispen och arbetade med händerna istället. När det blivit till en deg delade jag upp den i fyra lika stora delar. Dessa formade jag sedan till cirka 40 centimeter långa stänger som jag placerade på en plåt med bakplåtspapper.
Sedan skulle sylten i. Jag upptäckte ganska snart att jag enbart hade hederlig pannkakssylt hemma, så fick köra på den. Röd som röd sylt, var min tanke.

Efter denna procedur åkte hela härligheten in i ugnen i cirka 15 minuter.
Under tiden vispade jag samman florsockret med vatten så att det bildades glasyr.

När stängerna var klara, försökte jag så snyggt som möjligt få ut glasyren över bakverken. Jag lyckades sådär måste jag säga. Ett tips till nästa gång är att göra mer glasyr, då det var lite svårt att inte kleta ut sylten på stängerna för mycket under placeringen av glasyren. Risken kan dock bli att det smakar för mycket glasyr, men det är väl bara gott tänker jag? Efter den galanta glasyrplaceringen skar jag stängerna lite snett och det blev cirka 60 stycken, precis som receptet sa.

Resultatet blev något ledsna stänger till utseendet (hjortronsaltet hade en tendens att skapa en mögelliknande färg, eh) men smakade mycket gott!

Kan mycket väl förstå att wienerstängerna blev prisbelönta en gång i tiden!

Följ bloggen med Bloglovin

3 svar

  1. inte dåligt att lyckas få det antal som receptet säger! ;D

  2. Haha, nej jag vet! Typ första gången! :)

  3. Wienerstänger är riktigt goda tycker jag också. De brukar dyka upp på fikabordet här hemma då och då.

    Men jag ser då inga spår av nån mögelliknande färg… :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s