Det finns ju givetvis ingenting som heter ”Snodda spanrimbos” i min nittiofjärde utgåva av sju sortens kakor, men jag kände att jag ville ha allt det goda och enkla ur alla favoritwienerbröd och få det att låta lite etniskt. Så jag blandade lite. Vaniljkrämen från spandauerna, den enkla degen från rimbobullarna och sen twistade jag till degen, snodda wienerbröd.
Jag började med vaniljkrämen eftersom alla kockprogram tjatar om hur svårt det är att få till det. Så jag fokuserade extra mycket och det gick hur bra som helst.
2 msk mjöl
2 1/2 dl mjölk
1 ägg
1 msk socker
2 tsk vaniljsocket
Jag slängde in en klick smör i slutet, för lite innerligare smak.
Men hiva i mjölet och lite av mjölken, rör om så det blir lent, sen är det bara att soda i resten av ingredienserna och sjuda, röra om hela tiden. Då blir det bra.
Rimbobullarnas recept låter ungefär såhär:
25 g jäst
2 dl kall mjölk
200 g rumsvarmt smör
1-2 msk socker
ca 6 dl mjöl
Körde med fyllning också.
75 g smör
1 msk socker
1 tsk vaniljsocker
Man behövde med rimbobullarna inte vänta så länge med allt, men en jäsning på 1 till 2 timmar fanns med iallafall.
Annars är det bara att röra ut jästen i lite utav mjölken, sen i princip slänga i allt annat och göra en smidig deg. Jag kavlade ut en rektangulärish form och klappade på smörfyllningen. Sen snurrade jag degen och skar ut vanliga bullar. Sen öppnade jag bullarna och twistade längden för den fina wienerlooken. In i formarna och hoppas på att dom jäser. Gjorde dom inte så mycket så jag fick lite panik, kanske blir fiasko av allt. Men jag klickade på min vaniljkräm och lät det stå ett litet tag till och vila, sen 7 minuter i ugnen på 250 grader och dom blev helt fantastiskt goda. Dom större blev lite degiga i mitten men jag väntar på att dom vilar till sig, annars kategoriserar jag dom som kladdkakewieners. Fantastiskt tema, nu till ätandet.
Det blev 16 stycken lagom stora. Dessutom hittade jag snöflingor som var som pärlsocker att strössla på. Klassar detta som mitt första lyckade wienerförsök.