En inte så glassig tårta sportar chokladlinser och citron

Inte alls imponerad var jag av denna ”fräscht amerikainspirerade” varianten av Vår Kokboks ”Frysta Cheescake”. (Ni vet den otroligt spännande nya kividekorerade efterrätten från nittiotalet som man minns halvtinad från medsittning vid vuxenkalas?) Och vad sägs om namnet på denna fantasifulla uppdatering:

”Glassig tårta med chokladlinser och citron”.

– sitter ju som en smäck eller hur? Fräscht. Fräckt. I något slags försök att undvika produktplacering av ingridensstorsäljarna från the US blir det bara- fiasko.

Där här var det i: (för ca 8 portioner)

300 g Oreokex
5 ägg
2 dl vispgrädde (laktosfri)
2 dl strösocker
1 msk vaniljsocker, gärna hemmagjort ( Jag använde pulver)
1 citron
2 dl cremé fraishe (laktosfri)
2 dl chokladlinser

Jag riktig känner hur alla på redaktionen, med rök ur öronen kör naglarna i handflatan när brevet från M&M´s damp ned ned med nekande om användade av namnet. Känns som om hela upplägget då -blev ett fall redan i startblocken. För det är väl det som är grejen här? Varumärkena?

Obegripligt annars varför det ska användas Oreokex. Vilket onödigt arbete! Och vilket slöseri! Efter att ha klätt en springform med plasfolie, ska kexen delas. Inte nog med det. Fyllningen ska skrapas av- och wait for it.
Waaait for it.
Ja: den ska slängas.
Texten…”och släng bort den” känns inte, varken samvetsgrann eller speciellt modern. Är det den amerikanska touchen som hör till månne?

Kexen ska sedan krossas, jag använde matberedare. Krossade Oreos ser ut som jord. Mycket svartare än svenska chokladkex. Lite oaptitligt.
Jag ska här erkänna att jag trots missnöje, bakade denna skapelse två gånger. Ge en andra chans kändes som en schysst sportslig grej att göra. Rematch. Första gången gjorde jag som receptet sade: pressade smulorna torra i botten på en form. Andra gången blandade jag i lite smält smör för att botten vid separation från form ska hålla ihop lite bättre- och använde mig av portionsformar.
Då det ibland kan kännas mastigt att måste klämma i sig en hel tårta innan den smälter bort.
Ibland, that is.

Vispandet av smeten var inga konstigheter- ni vet säkert rutinen. Äggvita, vispgrädde förs sig, resten i en smet. Sedan allt i hop i ett. Många bunkar, mycket disk men enkelt rätt enkelt piece of cake arbete.

Sedan skulle härligheten hällas på kexsmulet , chokladlinserna av valfri sort skulle strös på och det hela skulle frysas. Inga konstigheter, eller?
Ska jag verkligen ”strö” på linserna -på detta?! Redan?! Var min spontana tanke när jag såg den lösa smeten. Det gick helt emot Arkimedes princip. Men står det så står det. And so I did.
Skulle inte ha gjort´dt
Själv klart sjönk de ned.
Självklart ”färgade” de av sig på resterande tårta. Värdelöst.
I försök två frös jag tårtan en stund innan dekoreringen vilket är att rekommendera. (Och appropå frysa innan.
Förvara INTE Oreosen i kylen innan ”vridmomentet”. Det blev svårt då…
Såhär säger Oreos sida, som en ju såklart borde läst innan…:)

”Jag kan inte vrida min Oreo. Vad gör jag för fel? Det är verkligen en konst att göra det! Om du håller kexet för hårt kommer det att gå sönder på grund av kexets mjuka och spröda konsistens. Vår erfarenhet är att bästa sättet att vrida är att hålla botten och toppen som om du vred av locket på en syltburk. Oreo har en härligt krämig fyllning och om kexet är för kallt (under -18ºC, verkligen inte hjälpt av vårt väder!) blir fyllningen mycket fastare och gör vridandet svårare. Om kexet är lite varmare kommer du märka att det går lättare. Mmm, ljumma Oreo!”

Minst tre timmar skulle skapelsen frysas. Under tiden tittade jag på OS

och avgjorde samtidigt den mest spännande kampen med hela projektet:
The battle of the chokladlinser!

Deltagare:

Namn: Non-stop
Tillverkare: Marabou/Kraft foods
Lanseringsår: 1947
Land: Upplands Väsby, Sverige
Färger:  gul, orange, röd, grön, svart, gul
Fyllning:  Mörk choklad

Namn: Smarties
Tillverkare: Nestlé (ursp. H.I Rowntree & co, York UK)
Lanseringsår: 1937 ( under namnet ”Smarties Chocolate Beans”)
Land: England/Schweitz
Färger: blå, röd, orange, gul, grön, brun, rosa samt lila
Fyllning: Mjölkchoklad

Namn: Färgade linser
Tillverkare: Karamellkungen/ Carletti Danmark
Lanseringsår: okänt
Land: Säljs Sverige/tillv.Danmark
Färger:  gul, blå, rosa, röd, orange, gul, grön
Fyllning: ”Chokladkalenderchoklad”

Det var inte de små marginalerna som avgjorde – skillnaderna var faktiskt väldigt stora.
Smarties var betydligt tjockare, sötare och med en fyllning av mjölkchoklad. Alla färger smakar samma sak. Utseendemässit vann de- perfekt runda. Härliga pastelliga färger.
Karamellkungens är knappt värda en kommentar. Tjockt, mycket hårt, drageering kring mycket knapp  chokladfyllning a la chokladkalender.
Non-stop har den minst aptitliga färgen- känns lite mossigt barndom. Men klassiskt utseende skall ej förringas och åhvidmin-gud vilken skillnad i smak! Dragée-täcket har perfekt konstistens, inte alls lika hård eller söt som föregående. De smakar dessutom olika gul-citron, orange- apelsin), röd- hallon, grön ananas, svart vanilj och brun cola. Och fyllningen är mörkchoklad. Bara en sån sak. Betydligt elegantare. Utseendemässigt främst i dekorationssyfte, blir det dock ett litet minus då några godisar i påsen är dels: lite ovala och dels lite ”kantstötta”. Men minusen vägs upp av den tunna lyxixa linsformen och smaken. Dessstuom finns svarta-vilket kan vara användbart. Solklar vinnare och jordskredsseger för Marabou Nonstop alltså.

Du kan inte stoppa när du börjar med Non Stop’ hette det när de färgglada chokladlinserna i rött, gult, orange och grönt kom till på 40-talet, varje färg med sin smak. Det var faktiskt de mest moderiktiga damerna på Marabou-kontoret som fick föreslå vilka färger de små godbitarna skulle ha!

Fiasko däremot för den glassiga tårtan. Även i minde format, med fastar botten och dekorationen ditsatt senare- blev den aldrig mer en gäspning.
Jag döper den gärna till:

”Outsägligt tråkig samt onödigt dyr tårta med massor av ägg, valfria nedsjunkna chokladlinser och citron”

Annons