Födelsedagstårtan/Prinsessprocessen

Augusti flög fort förbi, liksom mitt 33:e år och vanligtvis min blick förbi Prinsesstårtan, i konditoriets disk likväl som i Sju sorters. Denna kermitgröna klassiker med royalistisk klingande, förförande form namn och sliskiga innehåll. Så fin, men så fruktansvärt äckligt. För att inte tala om processen. Prinsessprocessen. Orka.
Året efter jag föddes ändrades Successionsordningen. Jag ska inte vara sämre, även jag kan ändra inställning.
Och ska detta elände bakas, så ska det bakas- på födelsedagen.
Grattis Karin i år blev det:

Prinsesstårta!

Jag använde mig av 87:ans upplaga. Moddade receptet något.

Botten:

Gjorde jag helt enligt anvisningar. Och det blev den i särklass bästa sockerkaksbotten jag någonsin gjort! Luftig, god och hög.
Vispa:
4 ägg,
2 dl socker
och blanda i :
1 dl vetemjöl, 1
dl potatismjöl
2 tsk bakpulver.

Fyllning:

Istället för 2 dl Marsánkräm som i mitt tycke är en av äckelfaktorerna använde jag här Valio gammeldags Vanlijsås. Som är riktigt riktig god.
Utan marsansåsens märkliga konstistens och med go genuin vaniljsmak.
Dessutom Laktosfri. Sedan anväder jag alltid vaniljpulver istället för vaniljsocker. I övrigt enlig recept med 3 dl vispgrädde (laktosfri) och 4 blad gelatin. Jag tror dock inte att det behövs så mycket. 2- 3 blad räcker nog. Allt ska enligt receptet blandas när vispat och gelatin smält.
Jag sparade dock lite grädde au naturel- att sätta på toppen. Tänkte att det blir vanilj i överflöd annars.
Jag valde också att fylla ett lager av tårtan med hallon, mixade med socker. I detta recept fanns inget fruktigt innehåll, alls! Förstå äckligt! I de köpta brukar det väl iallfall vara sylt?

Garnering:

Kavla upp ärmarna för utmaningar i all ära- men inte kavlar jag min egenfärgade marsipan iallafall!
300 g marsipan och grön hushållsfärg fick stänna i sina förpackningar.  Istället för grönfärgade sockerkletiga fingrar och svordomar använde jag ett färdigt Odense grönt marsipanlock mamma hade skräpande i kylen.
Frågan är vad som hade fungerat bäst. Dum nog så lade jag på locket långt innan servering. När sedan tårtan skulle dekoreras och ätas hade halva locket liksom ”smält”.
Den information men helst önskade i denna montering- dv s när locket ska läggas på och hur den skall förvaras saknas tyvärr i bokens recept. Smältandet beror förmodligen också på en stor andel socker i marispanen. Äkta vara hade kanske, men we will never know, funkat bättre. Monteringen i övrigt gick helt ok. Smosch mellan alla lager. Vanilj längs ned, sedan bär, sedan grädde på och runt om.
Tårtan kändes lite för stor för locket Så om jag mot förmodan gör detta igen så förminskar jag nog den översta bottnens diameter- för mindre ”tårtkropp”  sam finare ”fall” på täcket och vispar lite extra grädde.
Sedan trixade jag till det lite med ihopknådade blommor och lite choklad.

Och handen på, det numer gamla hjärtat;
Den blev som vi säger i Kiruna, inte helt ful, eller helt äcklig. Princesstårteprocessen i sig var heller inte- varken helt tråkig eller svår. Faktiskt.

Ett svar

  1. Ser helt fantastiskt ut! Själv gillar jag när locket börjar smälta lite men så gillar jag ju tårta bäst dagen efter när den liksom saggat ihop lite och är mer… krämig och härlig istället för fluffig och stolt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s