Morfars kokostoppar

I och med att temat för denna månad var mitt kunde man ju kanske tro att jag skulle ha bakat min barndomskaka lite tidigare än sista dagen, men icke. Min uppväxt var fylld med mockarutor, chokladbollar, mormors bullar (utan ”prickar” = kardemumma, speciellt bakade för min syster) OCH morfars kokostoppar. Som min syster skrev i ett tidigare inlägg så var det stort när morfar hade bakat, då skulle det ojas och smakas. Egentligen är inte heller jag så förtjust i kokos men tänkte att den här kakan ändå representerade ett starkt barndomsminne kopplad till Sju sorters kakor (som för övrigt verkade vara min mormors bibel). I SSK nittiofemte utgåvan heter receptet KOKOSKAKOR på sidan 82.

Så här gjorde jag:

50 gram mjölkfritt margarin

2 ägg

1 1/2 dl socker

5-6 dl kokos, ca 200 gram

Ugnen satte jag på 175 grader och sedan smälte jag smöret och försökte låta det svalna, men man är ju så ivrig att få fortsätta så särskilt svalt hann det väl aldrig riktigt bli. Jag vispade ägg och socker pösigt, hällde i en hel påse riven kokos, ca 200 gram samt det ”svalnade” smöret.

Sedan skulle man låta smeten svälla en stund. Vad menas med en stund? Jag väntade i tio minuter, under tiden diskade jag undan och lade bakplåtspapper på en plåt. När nu smeten hade fått svälla klart klickade jag ut den i toppformade klickar på plåten. Jag använde mig av ett dessertvinsglas för att forma till de små rackarna. Skjuts in i ugnen i 12 minuter! (det blev snarare 15-16 minuter då jag tyckte färgen var lite mesig efter bara 12)

Nu var egentligen topparna klara, som i ugnen hade vissnat lite och förlorat sin toppighet, nu såg de mest ut som kokoskakor vilket också är namnet för dem så helt fel kan det ju inte ha blivit. Jag bestämde mig i alla fall för att lyxa till dem lite då jag hade blockchoklad liggandes i bakskåpet. Jag smälte den i vattenbad och doppade botten på kakorna. Mot slutet räckte inte chokladen till så då doppade jag bara toppen.

Resultatet blev en chokladdoppad kokoskaka som, om man gillar kokos, smakade riktigt smarrigt.

Annonser

Ett svar

  1. Var inte morfars gulare? Han kanske hade gurkmeja i för att spetsa till det hela! ;) Dina blev hur som helst fina som bara den! Puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s