Archive for the ‘Glutenfritt’ Category

Chokladbiskvier
17 december, 2011

Min måste-kaka under julen är inte en klassisk julkaka. Det finns varken saffran, kanel, ingefära eller nejlika i ingredienslistan, men ändå är det ingen riktig jul utan dem.

Mammas chokladbiskvier.

Vid tre andra tillfällen har hon gjort dem – till sin egen 50-årsdag, till min systers bröllop och till mitt bröllop, annars bakas de endast till jul. Jag har faktiskt glömt att fråga henne hur det kommer sig att just biskvier blivit hennes julspecialitet, men det är egentligen oviktigt. De är bara så goda!

Nu är det inte ett Sju sorters kakor-recept hon använder, men till min biskvibakarpremiär måste jag förstås se om jag kan klå mors bakverk… :)

Receptet finns i sjuttiotredje upplagan och ser ut så här:

Chokladbiskvier

  • 100 gram sötmandel
  • 1,5 dl strösocker
  • 1-2 äggvitor (jag hade normalstora ägg och använde 2 äggvitor)

Smörkräm

  • 2 dl vaniljkräm (Marsankräm eller hemmagjord)
  • 150 gram rumsvarmt smör
  • 1 msk vaniljsocker
  • 2 msk florsocker
  • 1 msk kakao (fast jag tog nästan två…älskar chokladsmak i smörkrämen)

Garnering

  • 200 gram choklad (jag använde Marabous vanliga mörka)
  • 1 msk neutral olja

Börja med att skålla, skala och mala mandeln (eller köp färdigt mandelmjöl, vettja!). Se till att mandeln hinner torka mellan skållningen och malningen, annars blir det bara klumpigt, märkte jag… Blanda ner sockret. Vispa äggvitorna helt lätt och vänd försiktigt ner dem i mandelmjölet. Ta lite i taget av äggvitan, så att inte smeten blir för lös. Nu är det dags att klicka ut smeten på en plåt. Enligt receptet ska det bli ungefär 30 st – jag fick 29 när jag fördelade smeten med hjälp av två teskedar.

  

Grädda kakorna mitt i ugnen, 175 grader, i ungefär 8 minuter. Ta loss kakorna från plåten medan de fortfarande är varma och låt dem kallna helt.

      

Nu har det blivit dags för smörkrämen! Rör smöret mjukt, blanda i vaniljkrämen lite i sänder. Blanda i resten av ingredienserna och rör tills smörkrämen är alldeles slät och fin. Då tar du fram kakorna och breder smörkrämen toppigt på undersidan av kakorna. Ställ dem kallt, så att smörkrämen ”stelnar” innan chokladen ska på. Jag fick förresten en massa smörkräm över, fastän jag bredde på rejält. Smörkrämen räcker nog nästan till två omgångar bottnar. Tror jag.

     

Smält choklad och olja och låt det bli ganska kallt. Om chokladen är för varm kommer smörkrämen smälta och så blir det bara kletigt. Alltså – låt chokladen kallna och ta fram kakorna så att de blir lite rumstempererade. Doppa kakan i chokladen så att smörkrämen täcks. Låt chokladen stelna och så…häpp hopp! Klart!

   

Jag var förberedd på att det skulle vara riktigt krångligt att få till fina biskvier, men det gick riktigt bra. Det viktiga är att ha gott om tid. Jag gjorde bottnarna en dag, bredde på smörkrämen dagen efter och doppade i choklad tredje dagen. Den fjärde dagen tog jag med mig dem till jobbet, där de försvann i ett nafs.

Mammas biskvier är svårslagna och de är nog fortfarande mina favoriter, men dessa är också riktigt, riktigt goda!

Annonser

Kransekager
23 oktober, 2011

Helt ärligt, är inte småkakor min favorit. Eller det beror på, är de sega och saftiga så ja. Men torra..njeee…Hur som helst, letade igenom bibeln efter de minst torra. en av mina absoluta favorit kakor är ”Märtas skurna choklad kakor”, hade kunna baka dem till alla teman om det gick och trycka i mig. Men eftersom jag bakat dem så många gånger sa min kille bestämt nej och jag tänkte att jag kanske skulle prova något nytt.

Kakorna är en blandning av två olika recept, lite taget ur 90:e upplagan och lite ur Sju sorters julkakor s.57. Samma kaka, två olika böcker, så jag tog av de ingredienser  jag hade hemma. Eftersom vi inte bakar ur julboken än,så skriver jag in receptet från 90:e upplagan och vilka ändringar jag gjort.

Nog om det, här kommer en kaka som är en favorit i vårt grannland Danmark.

Kransekager

250 g mandelmassa ( går lika bra med marsipan)

rivet skal av en halv citron ( här tog jag 0,5 dl florsocker istället)

1 äggvita

Glasyr:

2 dl florsocker 

en halv äggvita

2 droppar ättiksprit

Riv mandelmassan grovt, blanda med florsockret och äggvitan till en slät smet. Hur enkelt som helst om man gör som i julboken. (Vanliga boken säger att man ska blanda citron och mandelmassa, vispa upp äggvitan till ett skum och sedan blanda i mandelmassan. Efter det ska man ställa smeten i kastrull på spisen och värma på svag värme och röra om tills den stelnat något.) Låter enligt mig mycket mer omständigt.

Rulla till ut till längder, jag gjorde de ca 2 cm tjocka och sedan kapade jag de till 5 cm långa bitar. Bra att använda lite florsocker så fastnar inte degen på bordet.

Efter det, för att få till den karaktäristiska triangelformen på kakorna, nöp jag till toppen och vände kakorna, plattade till försiktigt och upprepade detta. Fick på så sätt ganska jämna sidor. Hängde ni med där?

Sedan har man ju självklart slagit på ugnen på 175 grader. In med kakorna och här får man hålla lite koll, receptet säger 10 min, jag säger ca 6 min. De är lätta att bränna, speciellt på undersidan.

Under tiden (om du hinner, annars efter du tagit ut kakorna) vispa ihop glasyren. Lätt som en plätt, allt i en skål och veva. Jag frågade min kollega som är bagare varför man skulle ha i ättiksprit, eftersom jag inte förstod dens funktion och hennes svar var att det troligtvis var för att få glasyren glansig.

Spritsa på glasyren på kall kaka och låt stelna. Ät!

Resultatet blev precis som jag ville, saftigt. Hårda på utsidan och mjuka på insidan. De där danskarna vet vad de bakar om. Mums!

 

Oscar den II:s tårta
28 juni, 2011

– en andra gång

”Maräng, mandel, malmbana och muncipium

Att en tårta med ett nobelt namn skulle vara populär kunde man ju ge sig attan på.

”Konungen är Guds utsände att styra riket och bör då visas den respekt som tillkommer honom” tyckte Oscar själv. Kanske döpte han tårtan på eget bevåg?

Kung Oscar, denna pompösa maktens man med sin gedigna porrsamling och sitt ”praktiska äktenskap”. Tydligen en karismatisk karl, den sista av kunga-kungarna i en snart modern tid av fotografi, telefon, industri och teknik. Pösandes i sin favoritklädsel- kröningsdräkten, med krona och hermelincape satt han i sitt skrivarum- med den egna poesin, pretantiös högläsning och improviserat orgelspel. Visst tusan har han namngett den själv.

Det gör inget. Han förlorade visserligen Norge- men han gav oss Kiruna! Denna vackraste av alla platser, godkände  Hallmans redan då historiska stadsplan och invigde i sin allra finaste hatt Malmbanan. Vid besöket hyllades han med sitt monogram prydandes Kirunavaara- uppsytt av 47 m x 80 m linne.

Av mig får han en tårta.

Jag följde receptet ur utgåva åttiosju. (Recept detsamma som det Elin bakade tidigare) Korrektion,  jag  försökte följa receptet ur utgåva åttiosju. Mandelmarängbottnar med en fyllning av äggkräm och nougat.

Här blev ingenting blev som tänkt. Köket kom för tidigt från Beijers det gamla skulle rivas idag och just idag. Redskapen nedpackade. Den inköpta vispgrädden nallad av och mellangrädde- det duger ju, efter att ha försökt, ej ens till kungens drängars dräng!  Att lätt tumma på det royala receptet med lite mandelmassa i marängen blev fullständig katastrof. Sen sjönk blodsockret, hunden ville ut och allt åkte i soporna. En hyllning åt helsike.

Försök nummer två. Jag följde receptet ur utgåva åttiosju. Korrektion, jag förskte följa receptet ur utgåva åttiosju men ”Över djupen-mot höjden!”- det blev tre bottnar och dubbel sats äggkräm!  (Tänk att man aldrig lär sig. Att aldrig nöja sig med det enkla blir så ofta ens fall. Att det i receptet bara säger två bottnar och ett lager fyllning har nog sin förklaring. Mer om detta senare…)

Jag diskade Nobeltallriken, bad om tjusigt tårtpapper från konditoriet och mailade Kommunen. Kanske skulle juntan kunna föräras en historisk bild av konungabesök i Kiruna? Nej. Det kunde vi inte.  Jag tror de har något emot mig sen de åren jag klagat på stadens sorgliga julgranar. Tagit illa vid sig. (Men att komma sist tre år i rad bland tidningarnas granbetyg ser inte bra ut. En stad med så genomtänkt kärna borde tänka mer på accessoarerna -detaljerna är allt. Det visste Hjalmar det visste P-O och det visste Oscar.

Länge leve konungen!

Allt gick nu som smort. Vackra bottnar- jag spritsade ut smeten vilket verkligen var att rekomendera för en fin form och rätt storlek. Äggkrämen tjocknade och skar sig inte. Nougaten blev lite mer av kanderade nötter än just nougat- detta för att sockret trots en deciliter donerad av systern- tog slut. Åter till detta senare…

Monteringen var enkelt, trots att jag missat delen med smörja, mjöla under marängen lossnade de enkelt från pappret. Krämen tjocknade fint och för att återfå den glansiga färgen blandade jag här i lite av det kokande vattnet som rekomenderades om det skar sig. Lite rokokoblommor fick pryda bordet, några tårtan och det här- det här upplägget var ett passande herr majestät! (och juntan.)

Slickade sleven, slog på kaffet- undvek blodsockerfall och fick tid att gå ut med hunden- sen… sen smakades det.

Jag tänkte avsluta det här inlägget med, som de långsamt och utan en min säger i Kiruna, ”Det här var inte äckligt.” Men det var det! Det var sött. Fruktansvärt och vidrigt sött. Förmodligen har jag mätt fel. Kanske har vi olika smak- jag och Oscar. Men klandra en majestät- nä. Förmodligen hällde jag i hela sockerpaketet. Så smakade det iallfall. Jag är definitivt inte där än- bland kungligheterna. Konditor byttes snabbt till kökspiga. Hoppas på en simpel bonnig vetedeg nästa gång.