I min, den sjuttiotredje upplagan av Sju sorters kakor, fanns inte så många recept med bär. Visst finns vanliga syltkakor och tårtor med bär, men jag ville hitta något nytt. Det gjorde jag på s. 123 – syltrutor, med lingonsylt.

Först ska man göra en deg av:
4,5 dl vetemjöl
1,5 dl strösocker
1 msk bakpulver
150 gram smör
1 ägg
Jag började med att blanda mjöl, socker och bakpulver. I det klickade jag ner smöret och rörde ihop det hela. Sist i med ägget och så blanda till en schysst deg. En liten långpanna (25×35 cm stor var min) smörades och sedan tryckte jag ut degen. Sådär i efterhand kom jag på att jag hellre hade smörat fast bakplåtspapper och tryckt ut degen på, eftersom den färdiga kakan då går att lyfta ut ur formen och därmed kan svalna snabbare. Men det är en senare historia.

2 dl lingonsylt
…lite drygt, strök jag sedan ut över degen i ett jämnt lager.
Sedan är det återigen dags för strössel! De med gott minne kanske kommer ihåg att det var strössel på mitt vetebrödsbidrag, Windsorkakan. Men det här var en annan variant.

1,5 dl havregryn
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 gram smält smör
Jag smälte smöret (i en kastrull med god marginal) och rörde ner övriga ingredienser rätt ner i kastrullen. När det hade gosat ihop sig helt, så bredde jag ut alltihop över sylten. Eller ja, alltihop… Jag (och flera med mig) har tidigare klagat på för lite fyllning i bakverken. Jag tyckte att detta gnurvel såg så gott ut, så jag dubblerade ovanstående mängder med en gång. För att vara på den säkra sidan.

Det blev lite mycket. Men det gjorde inte så mycket. Jag tog hand om resterna på bästa sätt!

När så gnurvlet, förlåt strösslet, kommit på plats, skjutsades formen rätt in i nedre delen av ugnen, som var 200 grader varm. Där fick den stå i drygt 20 minuter. För att den inte ska gegga ihop alldeles när bitarna ska skäras, är det ganska bra att låta kakan svalna ganska mycket innan. Jag fick ut 24 bitar tror jag, men man skär ju förstås precis så stort eller litet man vill.
Hur gick det då med beslutet att dubblera strösselmängden? Jovars. Liiite havregrynsgrötskänsla fick jag vid första tuggan och det är kanske ingen höjdare precis. Alltså – jag har inget emot havregrynsgröt, men jag vill inte att en kaka ska smaka som det. Det var egentligen ingen osmak, men – lo and behold – det blev nog för mycket strössel.
Sade hon skamset och lovade att aldrig bli lika girig i bakningen igen.

En och en halv omgång är nog bättre.
En omgång är kanske bäst.

Slutsats:
Lätt att baka var denna syltrutekaka.
God att smaka, men ingen tappad haka.