I sista minuten- tyskcitronkaka 31 maj, 2012

Ja nu har jag äntligen bakat. Kanske lite trist eftersom det redan har bloggats om denna kaka. Men så får det blir. Jag brukar tycka att sockerkakor kan vara lite trista, smaklösa och torra. Men denna variant är inte det, plus att citron är ju alltid gott. Jag förstår varför den heter tysk citron kaka. Jo för när den är färdig ser den ganska glansig och flottig ut. Det brukar ju tyskar gilla. Hahaha eller? Ni får ursäkta men jag är lite trött. hihih

Jag har då bakat från den nittiotredje boken.

Recept

150 g smält och svalnat smör

3 ägg

2 dl socker

1/2 krm salt

rivet skal av en citron

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

Gör så här:

Smält smöret och bröa en form. Helst en slät men det hade jag inte. Vispa ägg, socker, salt och citronskalet pösigt i några minuter. Blanda sedan i det svalnade smöret samt mjöl och bakpulver. Häll i formen och grädda i nedre delen av ugnen på 175 grader.

Låt kakan svalna.

Blanda florsocker, citronsaft av en citron och 2 msk vatten. Nu till det pilliga momentet att få glasyren in i kakan. Det stod att man skulle använda änden av en trä slev. Men jag tyckte att de blev för stora håll och förstörde kakans utseende. Så jag använde en potatis sticka och pickade massor med hål. Det gick ganska bra.

 

 

Annons

”Ich bin ein Berliner!” 31 maj, 2012

Denna månad valde jag att baka mina första skorpor någonsin. Berlinerskorpor. Samtidigt som jag i fantasin åkte till Berlin. Från den nittiofjärde utgåvan hittade jag receptet som jag höftade till lite. Den går ungefär såhär:
100 g smör
1 dl socker
2 ägg
3,5 dl mjöl
1 tsk bakpulver och kanske lite till.
Jag hade bara 50 g hackad mandel men det fick duga. Och det gjorde det.
Jag började med smör och socker, vispa tills poröst. Sen knäcker man ner ett ägg i taget. Vispa lite. Sen resterande ingredienser. Hur enkelt som helst tänker jag. Men konsten ligger i att våga ha skorpan länge i eftervärmen i ugnen.
200 grader i ungefär 12 minuter fick det bli. Men fegade nog lite för jag tyckte längderna såg lite bleka ut. Justdet, smeta ut degen i tre stycken 30 cm långa längder på en plåt. Såhär blev det.

Nu ska man låta skorpan svalna, och sen skära den i mindre bitar. Ungefär 2 cm stora bitar. I Bibeln står det att man ska torka skorpan med snitt sidan upp, det gjorde jag, men det står inte hur länge. Jag miste mitt tålamod efter 15 minuter och var tvungen att smaka.
Gott blev det! Men mina blev lite mer kakiga än skorpiga. Hur som helst, jag ska inte vara lika feg och glupsk nästa gång.

Serverade skorpkakorna med grädde och färska jordgubbar, det ni!

Och lilla katten fick egen grädde efteråt.

Brysselkex 31 maj, 2012

Med andan i halsen reste jag till Bryssel i maj, faktiskt flera gånger om då jag bakade dessa (och andra småkakor) till en kompis bröllop. Bröllopets tema var turkost och retro, och Brysselkex med turkost socker blev perfekta! Eftersom kakorna skulle vara ett komplement till en mycket maffig bröllopstårta gjorde jag dem väldigt små.

Efter att ha bakat tre satser Brysselkex kan jag konstatera att de är underskattade; de brukar ligga där på kondiset och bli bortvalda för lite raffigare sorter som skurna chokladbröd och schackrutor men ett Brysselkex bakat på riktigt smör, med riktig vanilj är farligt gott och en bra utmanare!

Färgat socker
Jag började med att färga sockret, det gjorde jag dagen innan så det hann torka. Det är superenkelt; bara blanda lite hushållsfärg med 1 dl socker och rör om tills allt blandat. För att få till turkost blandade jag i lite grönt i det blåa.

Brysselkex
Bakar man kexen lika smått som jag gjorde får man ut en 80 stycken kakor, bakar man de normalstora blir det ca 50 st.

4 1/2 – 5 dl KRAV-vetemjöl
1 dl strösocker
1-2 tsk vaniljpulver
200 gram laktosfritt smör

Hacka samman ingredienserna till en deg, jag gjorde detta enkelt i matberedare. Kör man för länge blir smeten lite mjuk (ja det är av erfarenhet jag talar) men då är det bara att stoppa in den i kylen en stund.

Rulla ut degen till jämntjocka längder, enligt receptet ska det bli fyra stycken men jag hade nog ca sex, sju längder. Rulla längderna i det färgade sockret och lägg längderna på en bakplåtspapper klädd form och stoppa in i kylen. Desto kallare de hunnit bli desto lättare att skära fina runda kakor.

Skär skivor av rullarna och lägg på bakplåtspappersklädd form.

Grädda i mitten av ugnen ca 8-10 minuter, beroende på hur små/stora kakor du bakat.

Italienska anisskorpor 31 maj, 2012

Dags för semester och vad passar då inte bättre än en härlig skorpa, en knaprig liten skorpa som passar till dessertvin eller kaffe. Här fastnade jag! Tänk er att drömma er bort med liten söt skorpa och en härlig limoncello, mmmm!

Ugn på 175 grader
1 dl sötmandel
1 tsk hel anis ( detta hoppade jag över )
75 gram smör
1 dl socker
2 ägg
2 krm salt
1 1/2 tsk bakpulver
4 dl mjöl

<a
Mal mandeln i kvarn eller matberedare. Stöt anisen i en mortel.
Rör matfett och socker poröst med maskin eller för hand. Tillsätt äggen, ett i taget under kraftig omrörning. Blanda i anis, salt och mandel. Arbeta i mjölet blandat med bakpulver.

Ta upp på mjölad arbetsbänk och arbeta den jämn och smidig. Forma degen i två länder, ca 30 cm långa. Lägg dem på smorde plåt eller bakplåtspapper.

Grädda längderna mitt i ugnen i ca 25 minuter. Låt dem svalna på plåten. Skär dem i skivor, ca 1 cm tjocka.
Lägg dem på plåten med snittytan uppåt och låt dem gå färg och torka lite i ugnen i 200 grader, ca 5 min. Vänd dem och färgsätt andra sidan.

Jag hoppade över anisen i mina och satte även ugnen på grill när jag torkade dem för att få lite extra fin färg på dem. Detta är ju en smaksak hur man vill att de ska se ut samt hur mycket kräm man har i sin ugn ;-)

Förvaras i snygg burk på torr plats. Önskas lite mjuksega skorpor, lägg en bit vitt bröd i burken och byt ut när den torkat.

Lätt att dessa kommer göras igen!!! Mums!!

Vegabullar 31 maj, 2012

Det blev maj, juni och det blev även juli. Tanken var ju att vi skulle åka på resa med Kakjuntan i maj men jag hade inte tid för resa förrän nu, i juli.

Min resa går till grannlandet Danmark och huvudstaden Köpenhamn. I Köpenhamn finns ett konsertställe som heter Lilla Vega där jag sett Woven Hand och dog musikdöden lite. Det var en fantastisk konsert i en fantastisk lokal. Så varför inte baka Vegabullar och minnas november 2008?

Jag befinner mig i stugan just nu och där finns inte plats för 45 bullar så jag gjorde halv sats och ökade på fyllningen lite eftersom fyllning är det bästa jag vet. Trots att jag ökade fyllningen till nästan dubbel sats (d v s full sats eftersom jag gjorde halv sats deg) så räckte det bara till en plåt. Så jag passade på att göra en annan fyllning till den andra plåten. Jag tog fyllningen till fyllda kransar, s. 31.

Vegabullar (ca 20 st, 93:e utg., s. 19)
250°C

Deg
75 gr margarin
25 gr jäst
0,25 tsk salt
2,5 dl sojamjölk
0,75 dl strösocker
1 tsk malen kardemumma
7 dl vetemjöl

Fyllning 1
75 gr margarin
0,75 dl strösocker
1,75 tsk vaniljsocker

Fyllning 2
50 gr finhackade valnötter
75 gr margarin
0,75 dl strösocker

Pensling
Sojamjölk

Smält margarinet. Häll därefter i mjölken och låt det värmas till fingervarmt.

Smula ner jästen i en bunke och strö över saltet.

Häll över degvätskan och tillsätt därefter de torra ingredienserna utom mjölet som du tillsätter lite i taget samtidigt som du knådar degen.

Arbeta degen smidig och slät. Degen är färdig när den släpper bunkens kanter.

Jäs 30-40 minuter.

Så fort degen är på jäsning är det bra att röra ihop fyllningen så att den är mjuk och go tills det är dags att breda ut den på degen. Om margarinet är för hårt då går bara degen sönder. Det är inte så där hopp och skutt kul.

Dela degen i två bitar. Kavla ut till rektanglar om cirka 30*50 cm.

Bred fyllningen på degen och rulla ihop degen.

Dela sedan i 1,5-2 cm breda bitar (i originalet är det 2-3 cm breda men jag fick inte mina att spricka upp då så jag tror att smalare är bättre, då tvingas de isär mer). Tryck sedan till mitt på bullen, med ett knivskaft till exempel, så att kanterna viker in sig.

Jäs ytterligare en gång till dubbel storlek.

Pensla med sojamjölk. Grädda mitt i ugnen 8-10 minuter.

Låt svalna på galler.

”À la recherche du tems perdu” Franska våfflor prisbelönta 1945 31 maj, 2012

”Storheten behöver mystik. Det välbekanta lockar sällan beundrare” sa Charles De Gaulle och det där med att namnge kakan efter välklingande ort ger sannerligen den svenniga fikan en viss attraktion av fjärran förtsjusning.

Maj månad, resa och jag säger Oh la la vi va la France! Det är ju ett begrepp det där med Paris om våren. Och landet bjuder på flera bakverksreferenser. ”Qu’ils mangent de la brioche”– låt dem äta briocher skrev Rousseau och samma sak antogs Marie Antoinette ha sagt i brödbristtider. I den första av Prousts sju delar faller en fransk Madeleinekaka honom på läppen, väcker minnen och smular således sig in i litteraturhistorien. I sju sorters hittar vi: (Emile) Zola-tårta, Napoleonbakelser, Petit Chouer.

”Hur ska man kunna styra ett land med 245 sorters ostar” De Gauelle igen. Hur ska man kunna välja kaka i en nation byggd av bakverk? Man måste välja. Dömda till frihet som vi är. So says Sartre filosofiskt från sin Thonestol. Han och Simone valde: att fika. Undrar vad de smaskade på? Om de smaskade. Där de satt och existerade. L’Être et le néant, Varat eller intet, kaka eller ej? Smör och figur. Funderade även Sartre.

Foto: Sipa Press / Rex Features

Foton hämtade från blogg: http://vispoetica.tumblr.com/ 2012-05-31

Gofikamåste det ändå varit. För sen vann han pris av Nobel. Och tackade nej. Rätt fjantigt. Men Sju sorters egna: Pariservåfflor- de tog emot sitt. Jajamän. Prisbelönta 1945, inte av Alfred dynamit men säkert av någon annan som visste vad de gjorde. Och utmärkelsen noteras även i utgåva åttiosju där jag med Maj-temat resa i sinnet och på spaning efter den tid som flytt bläddrade fram just denna snygga klassiker med ett alternativt namn värdigt en Spotifyplaylist:

Franska våfflor

Vackra moderiktiga kakor, med perfekt avvägda konstistens smak och uttryck. Elegant sockerbeströdda smörkex med en gömd len sensuell vaniljcreme i en smakfull Rendezvous. Så snygga! So very frenchy.

Voila! Recette pour les Våfflor Franska- på franska:

1 1/2 décilitres farine

100 g de beurre

3 cuillères à soupe d’eau

Till kavling: un peu de sucre

Fyllning:

100 g de beurre

1 1/2 décilitres de sucre à glacer

1 jaune d’oeuf

2 cuillères à café d’extrait de vanille

Jag gjorde precis som i boken med undantag vaniljpulver istället för socker till fyllningen.  Ett eget val av frihet som japp- mycket riktigt resulterade i ångest. Eller iallfall ett sämre resultat. Det med vaniljen kan undvikas- gör som det står, ta sockret. De svarta prickarna och den starka smaken från det rena pulvret, i smoschen blev inte bra. Vitt, vitt ska det vara med endast en elegant uns vanilj.  Använd smör före margarin. För smaken både i kex och fyllning. Trots det tjusiga utseeendet var konstruktionen enkel. Viktigt med kylning av degen innan kavling och gräddning. Speciellt om en kavel med väldigt ”spetisga” naggar skall användas. Degen fastnar när för varm. Kör några få men bestämda tryck vid kavlingen. Låt också svalna ordentligt innan smosch på. I tålamodet sitter geniet som Michelangelo sa. Inte fransman, men ändå.

Kakorna fotade på bilder ur boken Bilden av Modet (2009)  L & T Lewenhaupt

”Det finns inga fula kakor bara lata människor”. Sa Coco Chanel…ungefär. CC som inte ville väga mer än en sparv på en man. No cookies for Coco. No No. Uttalandet gällde kläder men funkar här. Förvånad att jag med mitt bristande tålamod lyckades göra dem jämnstora och lika fina- och samma antal som receptet sade.  Så exakt att jag för ett ögonblick kände mig som Gustave Eiffel. Rejält med socker vid kavling är att föredra. Fint blir det! Som små broderade pärlor på de gyllenbruna rutiga smörkrispkexen. Den lena cremen mellan. Jag älskar kontrasterna. De blev goda och kändes precis som Paris: dekadent elegant samtidigt enkelt. Nästan för fina att äta. Det blir att bara glo. Filosofera, dricka kaffe, röka en cigg och vinna pris istället. Fransk fika. Fashion, författeri,  figur och filosofi.

Bonne chance och A bientõt mina små sparvungar!

Lemonkage aus Deutschland (eller nåt i den stilen) 30 maj, 2012

När temat först kom ut slogs jag av tanken att det borde bli knepigt, då jag fick för mig att det inte fanns så många olika bakverk att välja bland. Sedan började jag bläddra i boken och en helt ny värld av bakverk med land/stad/ort-namn dök upp framför mig. Roligt tema!
Efter många om och men valde jag att baka den tyska citronkakan. Detta för att jag är barnsligt förtjust i sockerkaks-smet och för att jag tycker att bakverk med citron känns fräscht och gott på sommaren. För nu mina vänner, är det ju faktiskt sommar!

Jag bakade från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:
150 gram smör
3 ägg
2 dl socker
1/2 kryddmått salt
rivet skal av en 1/2 citron
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Till indräkning:
2 dl florsocker
saft av en citron
2 msk vatten

Jag började med att smöra och bröa en hålform. I receptet stod det att det skulle vara en slät form, men då ingen sådan finns i mitt hem fick det bli en klassisk ”sockerkaksform”. Jag smälte sedan smöret och lät det svalna.
Efter det rev jag skalet av en halv citron. Detta blandade jag sedan rejält med socker, ägg och salt. I denna citronröra blandades sedan vetemjölet och bakpulvret, samt smöret ner.

Hela härligheten fick stå i ugnen på 175 grader i cirka 45 minuter. När kakan var klar fick den svalna något sedan stjälpte jag upp den på ett fat.

Sedan var det dags för den så kallade indräkningen! Jag blandade florsocker, citronsaft och vatten i en bunke. Sedan gjorde jag hål med baksidan av en smal träslev i kakan och försökte med hjälp av en tratt pricka indräkningen i hålen. Det gick sådär måste jag säga. En del kom utanför och rann liksom över hela kakan. Men, huvudsaken är nog att lite kommer in i hålen så att det blir citronsmak på kakan, trots att det utanför troligtvis också bidrar en hel del! Och citronsmak blev det vill jag lova.

Somrig, fräsch och kul att göra! Rekommenderas!

Italienska chokladbakelser 29 maj, 2012

Ända sedan Sara bakade dessa läckerheter för ett år sedan har jag velat baka dem. Men rulltårta utan ägg har varit ett stort hinder för mig. Dessa bakelser innehåller nästan bara ägg, socker och en gnutta olika mjölsorter men nu äntligen tog jag mod till mig och gjorde ett försök. Ett ganska lyckat första försök. Jag jämförde chokladbakelsereceptet med ett recept för vanlig rulltårta i 95:e utgåvan. I den vanliga var det lika mycket ägg men mer mjöl och bakpulver så jag kombinerade de båda recepten:

1 ½ dl socker

1 dl vetemjöl

1 dl potatismjöl

2 tsk bakpulver

2 msk kakao

1 msk finstött kaffepulver

2 dl mjölk

Blanda alla torra ingredienser och rör ner mjölken. På Internet läst jag att det var bra att värma mjölken så det gjorde jag. Smeten blev rinnande men stelnade fint mitt i ugnen i 250 graders värme. Efter 5 minuter tog jag ut rulltårtan och vände den på sockrat papper.

Fyllning och toppar

100 g smör

1 ½ dl florsocker

2 msk kakao

1 tsk vaniljsocker

(½ tsk finstött kaffepulver)

(1-2 msk kaffelikör)

Blanda ingredienserna till fyllningen och rör krämen smidig. Bred hälften av krämen över den svalnade kakan. Skär kakan i 5 cm breda remsor lika långa som kakan. Det var lite svårt att rulla ihop kakan tätt eftersom den sprack sönder.

Doppa den ena snittytan i den smälta chokladen, garnering 1:

Garnering 1

100 g choklad

1 msk olja

Garnering 2

1½ dl florsocker

1 msk vatten

2 droppar pepparmintolja

Spritsa resten av fyllningskrämen i små täta toppar runt kanten. Rör ihop ingredienserna till garnering 2 och lägg i mitten på chokladbakelsen.

Väldigt goda bakelser blev det!

Walesbröd – sockerfria bakelser. 24 maj, 2012

Det här tycker jag är himlars konstigt; det här är sockerfria bakelser och ändå tycker jag dom smakar så sött! Knasigt. Och gott!

Okej, jag gjorde inte alla sockerfria, utan satte glasyr på de flesta – men ingen överdos av det utan bara ringlade över lite. Och visst är ju glasyr sött, men det var inte den som gjorde att det kändes sött (tycker jag).

Hur som haver, jag bakade från sextionde upplagan, och receptet lyder:

2 ½ dl vetemjöl

150 g smör

3 msk vatten

1 sats Petit-choudeg

Garnering

1 påse mandelspån (som du rostar)

ev; florsocker, vatten och röd vinbärsgelé (1 msk gelé enligt receptet)

Fyllning

Vispgrädde

Hacka, knåda, få ihop, mjöl, smör och vatten till en pajdeg. Låt degen stå kallt medan du gör Petit-choudegen/smeten (det blir en smet, ingen deg..). Sandra har ju gjort dom denna månad, så följ bara ingredienserna och beskrivningen fram till spritsningen – där stoppar ni.

Dela pajdegen i 2 delar och kavla ut till rektanglar, ca 8×30 cm. Lägg dom på en plåt med bakplåtspapper och nagga dom. Och snälla, gå inte lös och nagga ihjäl dom som jag gjorde. Fick nåt hjärnsläpp. Det är ju som fint om dom får lyfta lite och se fluffiga ut… Ja ja.

Här spritsas petit-chousmeten sicksack över pajdegslängderna. Grädda i nedre delen av ugnen i 200 °C i ca 25 min. Dom ska bli riktigt torra och lätta, så ev. får dom vara lite längre än 25 min.

Jag bakade i stugan, där det ser ut som att ugnen läker värme (en list har släppt), så jag antar det berodde på det, eftersom jag var tvungen att ha dom i ca 35 min, och ändå kändes dom inte helt lätta. Till saken hör att jag inte hade tid att vänta mer, så dom fick gladeligen komma ut ändå. Jag ammade och skulle fixa tillbehör till grillandet på samma gång. Det kallas dålig tajming.

Iaf, låt dom svalna på galler, glasera ev. med florsocker, vatten och gelé. Rosta mandelspånen och strö över.

Skär av stora lock och fyll med osockrad vispgrädde. På dom sockerfria bakelserna fyllde jag även med dom rostade mandelspånen, eftersom dom är supergoda. Tydligen är det gott med vaniljkräm också, istället för vispgrädde.

Dom blev riktigt (fula) spröda och goda – och söta!

Meckas karlsbaderrullar 19 maj, 2012

Mecka. Mekka. Makkah. Ett resmål, eller snarare en vallfärdsort för muslimska pilgrimer. Jag har inte tänkt mig utföra en pilgrimsresa under semestern, men däremot har jag tänkt äta massa bullar. Finns det dessutom mandelmassa i bullarna är det bara stjärna plus i kanten!

På senaste har jag mest suttit instängd under flitens lampa då livet som student inte alltid är sovmornar och långa fikastunder på mysiga caféer. Då och då har jag släppt blicken från kurslitteraturen och bläddrat i sju sorters kakor för att hitta ett lämpligt recept. Till sist, en sen tisdagskväll fick jag ändan ur och ställde mig att baka Meckas karlsbaderrullar. Resultet blev…nåja, det blev ett resultat men kanske inte vad jag väntat mig.

Jag har bakat från 95:e utgåvan. Det skulle bli 12 stycken, jag har gjort 14.

Ingredienser:
25g jäst
100 gram smör
2,5 dl laktosfri mjölk
2 msk socker
0,5 tesked salt
1 tsk hjorthornssalt
2 äggulor
ca 8 dl vetemjöl

Fyllning:
350 g mandelmassa
1-2 äggvitor

Pensling:
1 ägg

Garnering:
hackad mandel (i receptetet står det mandelspån)

Jag började med att smälta smöret, och smulade under tiden jästen i en bunke. När smöret hade smält hällde jag ner mjölken och lät smör/mjölkblandningen svalna till fingervärme ungefär. (Det här momentet är alltid lite av en chansning för mig, jag blir så otålig och känner på vätskan en gång varannan sekund för jag tycker att det är så trååååkigt att vänta. Men jag var tålmodig och lät det bli lagom varmt/kallt.) Därefter hällde jag vätskan över jästen och rörde runt så jästen upplöstes. Därefter blandade jag i äggulor från två ekologiska ägg, socker, salt och hjorthonssalt, och rörde runt så det blev slätt.

Sen hällde jag ner mjölet lite i taget, det blev till sist lite för mycket mjöl tror jag, hade nästan ner alla 8 dl. Så jag knådade och knådade och knådade. Och knådade. Jag har faktiskt fått ont i en handled nu i efterhand och anar att det är på grund av detta bullbak. ;)

Så när degen var blank och fin strödde jag över en nypa mjöl och la över en bakduk. Därefter fick det jäsa i 30 min. Under tiden rev jag 350 gram mandelmassa och rörde ner äggvitorna som blev över efter att ha separerat äggulorna. Mandelmassesmeten blev då bredbar och lagom kladdig.

När degen jäst klart läste jag i receptet och insåg mitt stora misstag. Degen skulle naturligtvis kavlas. Jag har ingen kavel. Men jag hade en lagom stor flaska med en slatt portvin, därav klädde jag flaskan med plats och vips löste sig problemet. Så jag kavlade degen till ca 30 x 60 cm och delade i 12 bitar, det blev några kantbitar som fick bli mindre bullar, alltså fick jag 14 bullar/rullar.

 

Nu ska man lägga mandelmassa på mitten av varje bit, bre ut så att det täcker cirka en tredjedel av degbiten och vika över degen över fyllningen. Här började jag och mitt i farten insåg jag att jag tagit för givet att detta skulle ske på längden. Mina rullar blev alltså ganska långa, eller väldigt långa faktiskt. När detta var klart la jag rullarna på en plåt klädd med bakpapper (skarven på rullarna ska vara nedåt) och lät jäsa ytterligare 30 minuter. Här satte jag ugnen på 250 grader.

Efter 30 minuter penslade jag rullarna (min sambo kallade dem för bullormar) med ett uppvispat ägg och strödde på mandel. Därefter gräddade jag dem i cirka 7 minuter i mitten av ugnen.

Resultatet blev… mycket bulle/rulle för pengarna. Det är nästan bäst att dela på dem för de är rätt maffiga. Smakar ungefär som semlor med mycket mandelmassa utan grädde. Kanske inte riktigt vad jag hade tänkt. Personligen tycker jag (faktiskt) att det är lite för mycket mandelmassa i. Jag hade nog väntat mig något annat, men nu har jag frysen full med picknicksrullar inför sommaren iallafall!