Chokladmuffins med plommon
31 juli, 2012

Då jag är en av de sista att baka och blogga för juli, förstod jag innan att någon (eller några) skulle hinna före att blogga mitt val, då kapitlet inte innehöll massvis med olika recept. Men, jag tänker att man inte kan läsa för mycket om dessa muffins, då de är fantastiskt goda och även så lätta att göra!

Plommon är en viktig ingrediens för dessa muffins.

Recpetet kommer från boken ”Sju sorters sommarkakor”.

Ingredienser:
500 gram plommon
250 gram 70 % choklad
250 gram smör
4 ägg
3 dl strösocker
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
Florsocker till garnering

Jag började med att sätta ugnen på 200 grader. Efter detta smälte jag chokladen i en kastrull med smöret och ställde det åt sidan så det kunde svalna. Jag kärnade ur och delade plommonen. I receptet stod det att plommonen skulle halveras, men jag delade de i fyra bitar istället. Detta för att kunna sprida ut plommonen i muffisen och inte få ett stort plommon i mitten.
Jag vispade ägg och socker poröst och blandade mjöl och bakpulver i en egen bunke. Jag vände sedan ner mjölet och efter det, det smälta smöret/chokladen.

Jag placerade formarna i en muffinsplåt och fyllde dessa med 2/3 smet. Sedan tryckte jag ner två bitar plommon och efter detta fick de gräddas i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.

I receptet stod det att det skulle bli 20-15 muffins. Jag fick det istället till 14 stycken, säkert lite större än vad som var tänkt, men gud så gott det är med stora bakverk!

Kan verkligen rekommendera dessa muffins, då de är lätta att göra och lite extra roliga med ett innehåll. Dessutom tycker jag att det blir extra gott när man använder mörk choklad istället för kakao. MUMS!

Very Berry Vetebulle (man kan inte få för mycket av dessa!)
27 juni, 2012

Jag tycker i vanliga fall inte om vetebullar, vilket gör att dessa sällan bakas hemma hos mig. Dock till min sambos stora förtret. Men den här bullen hade ju riktigt roliga ingredienser så jag var bara tvungen att testa! Och trot eller ej, men jag tyckte den var riktigt smarrig!

Bullen går att finna i ”Sju sorters sommarkakor”.

Ingredienser:
50 gram jäst för söta degar
1/2 tsk salt
1 1/2 dl strösocker
100 gram smör
5 dl mjölk
ca 13 dl vetemjöl

Fyllning:
1 dl strösocker
1 msk vaniljsocker
400 gram blåbär
200 gram smör, rumstempererat
150 gram vit choklad

Garnering:
1 ägg till pensling
75 gram vit choklad

Jag började med att smula ner jästen i en bunke, vilket jag sedan blandade med salt och socker. Jag smälte sedan smöret och hällde i mjölken i kastrullen. Smörmjölken fick sedan bli fingervarm (det vill säga cirka 37 grader) och fick sedan åka ner i jäst-bunken. Efter det började jag blanda i mjölet och fick använda ganska mycket för att lyckas få en slät och bra deg. Sedan kom den roliga biten i bakningen av bullar; jäsningen.

Och se! Det lyckades!

Medan degen fick jäsa tinade jag blåbären, då jag inte använde färska. Detta kanske ska bli en lärdom till nästa gång, då frysta bär som tinar blir.. Ja väldigt vattniga. Men jag försöka få bort så mycket vätska som möjligt. Efter detta strödde jag över socker och vaniljsocker över de upptinade bären.

Jag delade degen i två delar och kavlade sedan ut den ena så den blev cirka 30 X 50 cm. Jag bredde ut det rumstempererade smöret på delen och hällde efter det över bären. Jag rev den vita chokladen och strödde över hälften av det.
Rektangeln rullades ihop från långsidan och sedan skar jag bullarna. De skulle vara cirka 2 cm breda, men mina blev nog lite större vilket jag senare fick äta upp (i dubbel bemärkelse). Bullarna blev väldigt enorma med andra ord.
Hur som haver de (än så länge) små bullarna, lade jag i formar och sedan fick de jäsa igen i cirka 30 minuter.

Jag upprepade samma process med den andra degbiten.

Bullarna åkte sedan in i ugnen på 200 grader i cirka 12 minuter. Det var då förstoringen fick spelet. Och blåbären rann lite varstans. Det var svårt att rädda deras utseende med den rivna chokladen som skulle över som pricket över i:et. Men, bullarna blev smarriga och uppskattades mycket av familjen som fick avnjuta dessa gigantiska mästerverk.

Och det är ju ändå det viktigaste!

Lemonkage aus Deutschland (eller nåt i den stilen)
30 maj, 2012

När temat först kom ut slogs jag av tanken att det borde bli knepigt, då jag fick för mig att det inte fanns så många olika bakverk att välja bland. Sedan började jag bläddra i boken och en helt ny värld av bakverk med land/stad/ort-namn dök upp framför mig. Roligt tema!
Efter många om och men valde jag att baka den tyska citronkakan. Detta för att jag är barnsligt förtjust i sockerkaks-smet och för att jag tycker att bakverk med citron känns fräscht och gott på sommaren. För nu mina vänner, är det ju faktiskt sommar!

Jag bakade från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:
150 gram smör
3 ägg
2 dl socker
1/2 kryddmått salt
rivet skal av en 1/2 citron
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Till indräkning:
2 dl florsocker
saft av en citron
2 msk vatten

Jag började med att smöra och bröa en hålform. I receptet stod det att det skulle vara en slät form, men då ingen sådan finns i mitt hem fick det bli en klassisk ”sockerkaksform”. Jag smälte sedan smöret och lät det svalna.
Efter det rev jag skalet av en halv citron. Detta blandade jag sedan rejält med socker, ägg och salt. I denna citronröra blandades sedan vetemjölet och bakpulvret, samt smöret ner.

Hela härligheten fick stå i ugnen på 175 grader i cirka 45 minuter. När kakan var klar fick den svalna något sedan stjälpte jag upp den på ett fat.

Sedan var det dags för den så kallade indräkningen! Jag blandade florsocker, citronsaft och vatten i en bunke. Sedan gjorde jag hål med baksidan av en smal träslev i kakan och försökte med hjälp av en tratt pricka indräkningen i hålen. Det gick sådär måste jag säga. En del kom utanför och rann liksom över hela kakan. Men, huvudsaken är nog att lite kommer in i hålen så att det blir citronsmak på kakan, trots att det utanför troligtvis också bidrar en hel del! Och citronsmak blev det vill jag lova.

Somrig, fräsch och kul att göra! Rekommenderas!

Banankaka
19 april, 2012

När det blev valfritt tema tänkte jag passa på att göra en kaka, som jag hört mycket gott om men som jag aldrig smakat själv eller bakat; Banankakan!

Jag bakade från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:
100 gram smör
3 dl socker
2 ägg
5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1 tsk ingefära
2 tsk kanel
2 bananer, eller 400 gram
1/2 dl kallt kaffe

Jag började med att smörja och bröa en form med hål i mitten. Efter det vispade jag smöret och sockret poröst. Jag blandade sedan i ett ägg i taget under omrörning tills allt blandades väl. Efter det blandade jag alla torra ingredienser i en egen skål som jag sedan successivt hade ner i äggsmeten. Jag mosade sedan två bananer i en skål, hade i dessa i smeten och till sist kaffet. Allt blandades väl och hälldes sedan ner i formen. Jag satte kakan längst ner i ugnen som var 175 grader varm. Där fick kakan stå och mysa till sig i en timme. Det luktade fantastiskt av alla kryddor måste jag säga!

Kakan fick sedan svalna och serverades under en fika där den fick med beröm godkänt. Jag tyckte inte heller att den var så pjåkig! Bananerna gör den riktigt saftigt, något som jag annars kan tycka saknas i sockerkaks-liknande bakverk. Kan väl rekommendera denna godbit!

Snoddas, kärleksmums eller kaffekaka. Kärt barn har många namn!
25 mars, 2012

Glädjen var enorm när temat CHOKLAD kom! Finns så ju himla mycket gott och roligt att välja mellan, men jag landade tillslut i att göra hederliga snoddas. Eller kärleksmums. Eller vad man nu vill kalla dem. Himlans goda är de iallafall!

Jag utgick från den åttioåttonde utgåvan. Jag som annars är en receptslav utan dess like, har i detta recept mixat LITE med måttmängden plus lagt till hackade chokladbitar. Mått-ändringarna kommer från min mamma, som av någon anledning ansåg att andra mått gjorde sig bättre till detta bakverk. Jag vet inte vad som är bäst i slutändan, men traditioner ska ju föras vidare sägs det. Den hackade chokladen la jag till då jag anser att man aldrig kan få för mycket av det goda!

Ingredienser:
150 gram smör
2 ägg
1 msk vaniljsocker
1 msk siktad kakao
3 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 1/2 dl mjölk
200 gram 70 % mörk choklad

Glasyr:
50 gram smör
2 msk kallt kaffe
1 msk siktad kakao
1 msk vaniljsocker
3 1/2 dl florsocker

Garnering:
Kokosflingor

Jag började med att sätta ugnen på 175 grader, sedan smälte jag matfettet och lät det svalna. Under tiden vispade jag ägg och socker poröst. Efter det varvade jag de torra ingredienserna med mjölken och det smälta smöret. Jag la bakplåtspapper i en långpanna och hällde sedan smeten där.
Jag hackade den mörka chokladen och strödde sedan bitarna över kakan.

Efter detta åkte härligheten in längst ner i ugnen i cirka 15 min. När kakan var färdig fick den svalna en stund. Sedan började jag med glasyren.
Jag smälte smöret och blandade sedan i de övriga ingredienserna under omrörning. Jag bredde sedan ut glasyren på kakan och strödde över kokosflingorna. Efter det skar jag kakan i fyrkantiga bitar. Blir cirka 30 stycken.

Chokladbitarna ger en extra choklad-touch till kakan och det blev riktigt smarrigt! Perfekt för chokladälskaren!

Fridas syltiga kakor
10 februari, 2012

Jag tyckte att det var ett väldigt roligt tema och började på en gång bläddra i boken, för att finna någon smarrig ”kvinno-kaka”. Jag fastnade vid ”Fridas syltkakor” då jag förknippar dem med mormors bakande och att de då blir väldans goda. Jag följde receptet från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:

4 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
1 dl florsocker
200 gram smör

Fyllning:
Fast sylt (jag valde jordgubb)

Garnering:
1 ägg
2 msk hackad sötmandel
2 msk pärlsocker

Jag började med att blanda potatismjöl, vetemjöl och socker i en bunke. Efter det hackade jag i smör och försökte (betoning på försökte) knåda ihop massan till en deg. Jag använde troligtvis för lite smör, för jag hade ett himla sjå med att få ihop allt till en smidig deg. Den ville bara ramla isär hela tiden. Men efter några matskedar vatten och en sjusärdeles kamp, lyckades jag tillslut få ihop den. Men ett tips kan vara ett eventuellt använda sig av LITE mer smör. När degen blivit en deg, fick den ligga kallt i kylen ett tag.

Medan degen blev kall, hackade jag sötmandlar som jag sedan blandade med pärlsocker. I receptet står det ju 2 msk, men jag höftade rejält och använde säkerligen mycket mer än det. Men garnering kan man ju inte få för mycket av!

Efter detta kom jag till kavlingsmomentet. Detta gick.. Ja okej ska jag väl säga. Men det var svårt då degen inte var sådär ”elastisk” utan gärna fortfarande föll isär. Men jag lyckades någorlunda! Degen skulle dock vara 2-3 mm tjock efter kavlingen, min blev nog lite tjockare med handen på hjärtat. Efter detta var det dags att forma runda ringar till kakorna. Jag använde mig av ett vinglas för att få en bra form och det kan jag rekommendera! Mycket lätt och mycket bra form.

Sedan la jag mina runda kakor på bakplåtspapper på en plåt och efter det la jag lite sylt på varje. När jag sedan skulle vika ihop kakorna nästan på mitten, visade sig degen från sin sämsta sida igen och gick sönder i skarven. Så under gräddningen åkte sylten ut lite grann, men skadan blev inte värre än så. Det skulle enligt recpetet bli cirka 40 stycken, men på grund av mina missar med degen och kavlingen, uppnådde jag inte riktigt den mängden.. Landade runt 30 stycken små mästerverk.

Jag penslade sedan kakorna med ett uppvispat ägg och strödde sedan över min mandel- och pärlsockerblanding. Skjuts in i ugnen på 175 grader i cirka 10 min!

Tatadam!!

Snodda wienerbröd med diverse fyllningar
21 januari, 2012

Jag är ju den skyldiga till detta lite avancerade tema. Anledningen till valet var en kombination av lite kluriga moment och vansinnigt trevlig resultat (om man lyckas!). Jag valde att att göra snodda wienerbröd, då jag inte är så förtjust i kardemumma eller mandelmassa, vilket många andra recept innehöll.
Jag bakade utifrån den åttioåttonde utgåvan och började, som alla andra, med att göra efter grundreceptet till wienerbröd.

300 gram margarin
50 g jäst
2 1/2 dl mjölk
1 ägg
1/2 tsk salt
2 msk strösocker
ca 8 dl kallt vetemjöl

Jag började med att ställa in både mjölet och kaveln (alltid värt ett försök till ordentlig kyla tänkte jag) i kylen. Efter det skar jag upp smöret och la det i tio lika stora bitar på bakplåtspapper på en plåt.
Moment efter blev att blanda ihop ingredienserna. Jag började med att smula jästen och sedan blanda ut denna med lite av mjölken. Efter det blandade jag i resten av ingredienserna och arbetade ihop det till en smidig deg. Då fick den åka in i kylen i tio minuter!

Väl nerkyld (?) började jag kavla ut degen på, ett vad jag trodde, mjölat bakbord. Det var en av mina missar, jag använde för lite mjöl på bakbordet vilket resulterade i att degen gärna fastnade och dessvärre gick lite sönder under bakningens gång. Men, tror det inte blev någon större skada trots allt. Men mer mjöl noteras till nästa gång!

Jag la sedan på margarinet, som fått tina något, på min halva utkavlade deg. Jag vek även in kanterna runt smöret innan jag vek över den andra halvan.

Sedan gjorde jag samma process som alla andra, jag kavlade, jag vek, jag kavlade, jag vek, jag la degen i kylen och jag kavlade.

Sista momentet för mig blev att enbart kavla ut degen och inte dela den, som de andra recepten säger. Istället sporrade jag ur olika smala remsor ur min deg. Med dessa formade jag sedan snurror och åttor. Efter det blev det en gedigen jäsningsprocess på 1 1/2 timmar. Under tiden gjorde jag vaniljkrämen. Till detta hade jag:

2 msk mjöl
2 1/2 dl mjölk
1 ägg
1 msk socker
2 tsk vaniljsocker

Jag började med att blanda lite mjöl med mjölk, så det inte klumpade sig. Efter det blandade jag i resten av ingredienserna, men väntade med vaniljsocker. Under sjudning på spisen blev vaniljkrämen tjockare. När den svalnat blandade jag i vaniljsockret. Och då jag också noterade att den där gula färgen inte infann sig, fuskade jag lite och blandade i lite karamellfärg och vips, så var den gul!

Jag blandade även ihop 70 % choklad, lite smör och grädde i en kastrull samt använde mig av sylt till mina fyllningar. Sylten blev dock inte succé utseendemässigt då den totalt smetades ut över hela wienerbrödet. Chokladen var dock smarrig!

När de varit i ugnen i ca 7-10 min på 250 grader fick de vila och efter det hade jag på glasyren. Glasyren blandade jag ihop av 1 dl florsocker och 1 msk vatten.

Det tar ju sin lilla tid, men det är roligt och gott, ja gud, så gott det är!

De klassiska katterna
29 december, 2011

Då temat julens-måste-kaka kom upp blev jag lite ställd. Jag älskar ju julen med allt därtill, men brukar inte baka så mycket från just ”sju sorters kakor” under den tiden. Det blir mest kolor, fudge, rocky roads och annat snaskigt som tyvärr inte finns med i den hederliga boken. Jag har dessvärre inte heller ”sju sorters julkakor” vilket försvårade valet något. MEN tänkte jag, en sak som jag bara måste ha och som onekligen är jul för mig (och hela svenska folket?), är ju självfallet lussekatter! Jag som annars inte brukar tycka om bullar, kan nog äta hur många som helst av dessa underbara godbitar.
Receptet kommer från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:
50 gram smör
5 dl mjölk
50 gram jäst
1 tsk salt
2 tsk socker socker
ca 1, 5 liter vetemjöl
50 gram saffran ( 2 påsar)
125 gram smör
1 1/2 dl socker
1 ägg

Garnering: 1 ägg, russin, pärlsocker

Jag började med att smälta smöret och hällde sedan i mjölken. När min termometer visade 37 grader hällde jag degspadet över den redan smulade jästen i en bunke. Jag började med lite i taget så att jästen hann lösa upp sig, innan jag hällde i resten. Sedan tillsatte jag resten av degspadet, saltet, sockret och nästan allt mjöl. Efter det fick degen jäsa under en bakduk i cirka en timme.
I receptet står det att man ska stöta saffranen med socker eller lite sprit. Jag mortlade på bäst jag kunde men tyckte det var svårt, då saffranet i sig redan är väldigt finfördelat. Jag hade även en nypa socker i morteln. Efter det rörde jag ihop smöret och sockret. När det blivit poröst tillsatte jag saffranet och ägget. Allt detta blandades sedan med degen i bunken. Det var något knepigt att få det till en jämn deg, men tror jag lyckades ganska bra iallafall!

Moment efter detta blev ju att knåda ut degen och börja skapandet av lussekatterna. Efter det blev det ännu en jäsning till dubbel storlek, tog ca 20-30 min.
Jag penslade sedan mina skapelser med ägg och strödde över pärlsocker. Detta då varken jag, men framför allt inte min sambo, tycker om när det är russin i. Pärlsockret gjorde även att de såg väldigt fina ut! De gräddades sedan i ugnen i cirka 10 min på 225 grader (receptet säger 250, men då min ugn är snabb kände jag att 250 grader var lite väl varmt).

Jag tycker att dessa lussekatter blev goda, men föredrar nog recept som innehåller kesella då jag tycker att det gör dem mer saftiga. Eventuellt kanske man bara kan tillsätta det i det här receptet, vem vet?

Juligt blev det iallafall!

Kanelkaka med smak av hasselnötter
20 november, 2011

Det är ändå något visst med att känna lukten av kanel, tända ljus, dricka en kopp te och låta vinden vina bäst den vill utanför fönstret. Den här godbiten är prisbelönt 1965 och smakar precis så som man vill att en kaka ska smaka i slutet av november, när man kurar upp sig med en filt och en bra bok.

Receptet kommer från det åttioåttonde utgåvan och ingredienserna är som följer:

3 ägg
2 dl socker
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk kanel
75 gram smör
1 dl vatten

Garnering:
20 sötmandlar (eller som jag; hackade hasselnötter)

Jag började med att smöra och ströa en form. Efter det vispade jag äggen och sockret poröst i en bunke. I denna härliga porösa blandning tillsatte jag sedan mjöl, bakpulver och kanel, som jag blandat ihop i en skål bredvid. Smöret smälte jag på spisen, tillsatte vatten, lät det koka upp och sedan tjoff i med det i resten av smeten. Alltsammans vispades samman till en underbart smarrig smet (hade lite svårt att sluta smaka av).
I receptet står det att kakan ska garneras med skållade, skalade och strimlade mandlar. Jag hade inga hemma, så hackade istället omsorgsfullt upp hasselnötter. Det blev minst lika bra!

Kakan fick sedan stå i ugnen i cirka 45 min på 175 grader.
Efter det fick den vila ett litet tag, innan jag stjälpte över den på ett annat fat.

Ett ljus i höstmörkret!

Wienerstänger
11 oktober, 2011

Jag brukar sällan baka småkakor så jätteofta, men när jag väl gör det inser jag hur kul det är! Hädanefter ska jag ändra på mitt konstiga beteende och istället baka småkakor titt som tätt. Det är ju både lätt, kul och gott! Perfekt kombo med andra ord.
Jag valde att baka wienerstänger, eftersom de är några av mina favoritkakor (trots att de saknar choklad!). Dessutom är ju kakorna prisbelönta 1945 och det är ju inte fy skam det heller!

Jag bakade utifrån den åttioåttonde upplagan.

Ingredienserna är som följer:

250 gram smör
1 1/2 dl socker
2 ägg
6 dl vetemjöl
1/2 tsk hjortronsalt

Fyllning
3-4 msk fast röd, sylt

Glasyr
2 dl florsocker
1 1/2 – 2 msk vatten

Jag började med sätta ugnen på 200 grader. Efter det vispade jag ihop smöret och sockret så att det blandades väl. Efter det tillsatte jag ett ägg i taget, för att sedan ha i mjölblandningen som bestod av mjöl och hjortronsalt. Detta vispade jag till en början, men övergav snabbt vispen och arbetade med händerna istället. När det blivit till en deg delade jag upp den i fyra lika stora delar. Dessa formade jag sedan till cirka 40 centimeter långa stänger som jag placerade på en plåt med bakplåtspapper.
Sedan skulle sylten i. Jag upptäckte ganska snart att jag enbart hade hederlig pannkakssylt hemma, så fick köra på den. Röd som röd sylt, var min tanke.

Efter denna procedur åkte hela härligheten in i ugnen i cirka 15 minuter.
Under tiden vispade jag samman florsockret med vatten så att det bildades glasyr.

När stängerna var klara, försökte jag så snyggt som möjligt få ut glasyren över bakverken. Jag lyckades sådär måste jag säga. Ett tips till nästa gång är att göra mer glasyr, då det var lite svårt att inte kleta ut sylten på stängerna för mycket under placeringen av glasyren. Risken kan dock bli att det smakar för mycket glasyr, men det är väl bara gott tänker jag? Efter den galanta glasyrplaceringen skar jag stängerna lite snett och det blev cirka 60 stycken, precis som receptet sa.

Resultatet blev något ledsna stänger till utseendet (hjortronsaltet hade en tendens att skapa en mögelliknande färg, eh) men smakade mycket gott!

Kan mycket väl förstå att wienerstängerna blev prisbelönta en gång i tiden!

Följ bloggen med Bloglovin