Eller The bollar som de också kallas.
Detta recept är från den Nittotredje upplagan (köpte en ny då jag inte hade en aning om att karln visst var ägare till denna bok men en betydligt äldre version, Sextionde men nu har vi två ;) ) recepten var den samma så detta har inte ändrats sedan mormor var ung. Skillnaden var väl att i den gamla boken var måtten och gradantalet inte lika exakta som in nya.
Jag började detta med lätt hybris över att det här kan jag det är lätt! En bakelse som är ganska snygg men utan allt för mycket grädde och vaniljkräm(!) kan ju bara inte misslyckas.
Kände dock att min sjävlförtroende falnade en aning halvvägs in i processen men har man väl börjat så ska det slutföras så är det bara, och jag skulle aldrig erkänna för karln som med lätt beundran i rösten kommenterade att:” oj det här verkar vara svårt, vet du verkligen hur man gör?” Varpå mitt svar blev ”Baggis, hur svårt kan de va lixom”
Steg 1 -Mördeg:
2 dl vetejöl
3 msk socker
75 g smör
Joxa ihop efter bästa förmåga och jag fick hjälp, god hjälp av någon som provåt lite allt för mycket så det fick fyllas på, men deg blev det! Denna skulle sedan in i kylen och vila sig lite.
Steg 2 – Petit-choudeg:
3 dl vatten
100 g smör
2 dl vetemjöl
3 ägg (ej för stora)
Detta skulle kokas ihop i gryta , förutom äggen, röra kraftigt var trixet till det släppte från botten då var det dags att ta av från spisen. Nu i med äggen, dessa rör man i ett och ett. Sedan skulle den ”klickas” ut i lagom stora bollar på en plåt. Tyckte det var svårt att måtta ut hur stora bollar/klickar man skulle göra så jag fick fylla på dem efter hand när jag såg hur mycket det var och vad som blev över efter de 15 som receptet säger det ska bli. Här kände jag fortfarande att jag hade självförtroendet med mig, att det var piece of cake!
Nu till det lite mer kämpiga momentet, kavla ut mör(d)degen. Efter några tappra försök kände jag hur självförtroendet sviktade och jag tappade tålamodet, tills jag kom på att mamma brukade kavla ut skiten med plastfolie över (!) äntligen förstår jag varför. Vilken skillnad. Helt plötsligt så gick det ju utan att allt fastnar i kaveln eller delar sig i molekyler… Man skulle få ut degen till typ 3 mm tjock och sen måtta ut små cirklar som var ca 6 cm i diameter. Själv mätte jag med ett glas för att få snygga runda ”kakor”, pilligt som f*an att få upp dem från bakbordet men än en gång skam den som ger sig. Man skulle sen lägga dessa kakor på Petit-choubollarna för att sedan grädda långt ner i ugnen i 40 minuter cirka. Viktigt var i alla fall att inte öppna ugnen och titta efter hur det gick, då de skulle falla ihop och allt slit varit i onödan så man fick nöja sig med att titta genom rutan. Därefter var det bara att låta dem kallna! Härligt krackelerade i ytan.
Steg 3 – Vaniljkräm!
2 äggulor
1 msk socker
1 msk potatismjöl
3 dl grädde
1 msk vaniljsocker
1 dl vispgrädde
Man ska blanda alla ingredienser utan vaniljsocker och grädde. Det ska sjuda under omrörning till det blir en tjock kräm. Här kände jag mig aningen förvirrad, alla ingredienser utom grädden !?! men vaddå ska grädden i och inte vispgrädden, ska man bara vispa 1 dl grädde och vända lät som att det skulle vara för lite så jag fimpade all grädde i smeten och vispade all, dvs 4 dl grädde vispades härligt pösig.
När krämen som man kokat ihop svalnat något så skulle vaniljsocker i, 1 msk, skulle lätt rekommendera att ta lite till i alla fall 1 1/2 eller närmare 2. Blir lixom ingen smak annars. Är ju inte så att en petit-chouer smakar massor i sig direkt… Krämen fick sen kallna innan man vända ihop den med den vispade grädden och voilá så har man en vaniljkräm!
Nu dags till själva dekoreringen ( kan man kalla det så när det är inuti kakan…) i alla fall så ska nu vaniljkrämen in i bullen, spritser med långt munstycke är att rekommendera så att man kan köra in den i själva kakan och sen pressa i så mycket kräm man kan innan det börjar komma ut på andra ställen. Då jag inte var en spritser ägare så var jag tacksam att coop har öppet länge på kvällen…
Ju mer desto bättre konstaterade vi snabbt så ska ni göra dem pressa i så mycket vaniljkräm ni får i, kanske till och med göra lite mer av vaniljkrämen än receptet säger. Sen var det bara att sikta lite florsocker över.
Så till betyget, den är helt klart snyggare än den egentligen är god. Ja menar den smakar ju inte jätte mycket i sig utan det är helt klart vaniljkrämen som gör det (och florsockret icke att förglömma) men annars får den helt klart godkänt. Dock lite många moment och mycket väntan på att det ska kallna. Man hinner ju då att diska under tiden om detta nu är positivt… så när kakan är klar är man också klar i köket!
Kakjuntan 