Tigerkaka med choklad- och apelsin/citronsmak
31 juli, 2012

Denna månad har jag sommarbakat med mina barn. Storebror fick välja recept utifrån de underbara bilderna i sommarboken, och valde Tigerkaka med choklad- och apelsinsmak. Jag förstår honom – den ser jättesmarrig ut i boken.

Vi hade ingen apelsin hemma, så vi tog helt sonika citron istället. (Kan avslöja att det var riktigt gott!)

Följande saker använde vi:

100 gram rumsvarmt smör
2,5 dl socker
3 ägg
4 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl kesella (valde den vanliga)
1 dl mjölk
1 citron (som egentligen ska vara en apelsin)
0,5 dl kakao
1 msk vaniljsocker

Storebror ville använda elvispen, så lillebror satte på sig hörselskydden och vi drog igång. Först rörde vi smör och socker fluffigt, sedan blandade vi ner äggen ett i taget. Så rörde vi ner mjöl och bakpulver och till sist fick kesella och mjölk komma ner i bunken.

Sedan var det dags att fixa smaksättningen. Vi hällde över en tredjedel av smeten i en liten bunke, finrev citrusskalet, pressade ut saften och blandade ner i lillsmeten tillsammans med kakao. Vi rörde i vaniljsockret i den stora bunken och så var det nästan klart.

Smöra formen var roligt, att bröa den lite besvärligare, tyckte barnen och tog en kram-paus.

Så jag fick hälla smeten i formen alldeles själv. Först en del ljus smet, sedan chokladsmeten och sist resten av den ljusa. Jag ”rörde runt” lite med en gaffel, för att få de båda smeterna (eller hur man nu säger i plural) att blandas lite smått.  Sedan stod kakan i ugnen, i 175 grader, i nästan 50 minuter.

Det var en riktigt god tigerkaka, med mycket chokladsmak och det var, som sagt, gott med citron i. Tyvärr visade det sig att den var allra bäst i de båda ändarna. I mitten var den både lite degig och gummiseg, men det beror nog snarare på min ihärdiga elvispare än på receptet.

Strandkaka
27 juni, 2012

Visst är det himla gott med nybakade kanelbullar? Lätt att ha i frysen och stoppa ner en påse i picknick-korgen, så är det klart, liksom. Om man nu har orkat stå inomhus en hel solig dag och baka dem, vill säga…

Jag har hittat ett hyvens alternativ, i Sju sorters sommarkakor. Efter att ha smakat denna kaka, tyckte min bullälskande 6-åring att vi kunde ha den på hans barnkalas istället för bullar. Toppen, tyckte jag! :)

 

Ingredienser

175 gram rumsvarmt smör

2,5 dl socker

2 ägg

3 dl gräddfil (gick utmärkt med en blandning av gräddfil och creme fraiche också)

(ev 2 msk punsch)

4,5 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

1 msk bakpulver

1 krm salt

+ 1 dl socker blandat med 3 msk kanel

Strandkakan rör du ihop på ett kick! Så här gjorde jag första gången:  Rörde smör och socker mjukt, blandade i äggen, ett i taget, gräddfil och ev. punsch. Jag hoppade över punschen för att göra kakan helt barnvänlig. Sedan blandade jag i mjölet, vaniljsockret, bakpulvret och saltet. Och rörde ihop alltihop. Det blev en ganska stabbig smet.

Smeten räcker till en normalstor sockerkaka, men jag hade mindre engångsformar, så det blev att smöra och bröa två formar. Sedan klickade jag i lite smet så att det täckte botten, strödde över rikligt med kanelsocker, fyllde på med mer smet, ytterligare en omgång med kanelsocker och till sist en liten omgång smet till och resten av kanelsockret överst. (Jag tyckte att det var jättemycket kanelsocker och trodde nog att det skulle bli för mycket, så jag använde faktiskt inte allt första gången jag bakade kakan. Men gör det! Se till att använda allt, annars blir det för lite kanelsmak.) Jag gräddade kakan i 175 grader, i knappt 40 minuter.

Strandkakan är ju en sockerkaka, men eftersom det är gräddfil och så mycket bakpulver i, blir texturen annorlunda. Verkligen en blandning mellan bulle och sockerkaka. Gôtt! Vi har redan hunnit att göra den mer än en gång och även i muffinsversion (som föreslås i boken), men vi föredrog den i storkaka. Svampigheten gjorde sig bättre i kakform än i muffinsform helt enkelt.

Strandkakan har helt klart blivit en ny favorit – lätt att göra, lätt att ta med, fin att bjuda på, smaskens att äta. Kan inte bli bättre! (Och den gick hem på barnkalaset också!)

Jennie bakar
28 april, 2012

Jag bakar.

 

Jag får arbeta med kroppen, aktivera alla mina sinnen på en gång och vara kreativ.

Jag blir lugn, glad och fokuserad.

När jag bakar, måste jag vara helt närvarande i det jag gör, annars funkar det inte. Då kanhända att jag missar att värma degspadet och står där med en deg som inte vill jäsa. Då kanhända att jag tar i en matsked salt istället för ett kryddmått och står där med en kaka som inte alls passar in på kaffebordet. Då kanhända att jag glömmer bort att ställa timern och så står jag där med brända bullar. Vid sådana tillfällen är det lätt att bli alldeles trött på sig själv. Men jag börjar om från början och prövar en gång till.

 

 

Jag bakar.

 

Det är den bästa avkoppling jag vet. Det är underbart att testa nya smaker och nya sorter.

I mitt yrke som gymnasielärare handlar det om utvecklingsprocesser och längre tidsperspektiv innan jag kan se resultatet av min arbetsinsats. Därför är det väldigt befriande att ägna sig åt något som ger ett omedelbart resultat på ett sådant sätt som bakning gör. Det doftar härligt i hela huset så fort bakverket står i ugnen och även smeten smakar oftast fantastiskt gott.

 

 

Jag bakar.

 

Och det har jag nog alltid gjort.

Ännu fler drömmar
27 april, 2012

Precis som Fia har jag också valt att ge mig i kast med drömmar, denna valfria april. Jag använde mig av sjuttiotredje upplagan och följande ingredienser:

  • 100 gram rumsvarmt smör
  • 3 dl socker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 1 dl olja
  • 1 tsk hjorthornssalt
  • 4 dl vetemjöl
  • 25 sötmandlar

Latmasken lät hushållsmaskinen blanda smör och båda sockersorterna tills det blivit vitt och smidigt. Sedan hällde jag ner oljan lite i taget. Hjorthornssaltet blandade jag ut lite mjöl och tillsatte degen, sedan i med resten av mjölet.

Jag fick en smått kladdig deg, så med lätt mjölade händer rullade jag ut degen i två längder, som jag skar i ungefär 25 bitar var. Sedan rullade jag bollar av bitarna och efter att ha placerat ut dem på plåtar tryckte jag dit en halv, skållad och skalad mandel på ungefär varannan (eftersom alla i familjen inte gillar mandel).

Sedan fick plåten åka in i ugnen, i 150 grader, i knappa 20 minuter.

Samma latmask kom i det här läget på att hon fullständigt glömt bort kameran, så i panik försökte jag fota de illaluktande kakorna genom en inte alldeles nyss rengjord ugnslucka…

Det gick väl så där…

Ut kom i alla fall kakor, inte helt utan färg, men spröda och smöriga på samma gång. De smulade som bara den, men lyckades man väl få dem till munnen, smälte de i ett ögonblick. Som en dröm!

 

Drömtårta
30 mars, 2012

Drömtårta är makens absoluta favorit, och den här gången slösade han med berömmet. Det var den godaste drömtårta jag har bakat och bland de absolut bästa han någonsin ätit. Konstigt det där – jag tror att jag har använt detta recept ur sjuttiotredje upplagan varje gång jag bakat drömtårta, men ändå var detta den godaste…

 

Dessa ingredienser hade jag:

  • 3 ägg
  • 1,5 dl socker
  • 3/4 dl potatismjöl
  • 2 msk kakao
  • 1 tsk bakpulver

Till fyllningen behövdes:

  • 150 gram rumsvarmt smör
  • 2 dl florsocker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 1 äggula

Det är viktigt att ha koll på ingredienserna. Är alla med?

Jag vispade ägg och socker tills det blev nästan vitt. Sedan vände jag ner mjöl, kakao och bakpulver i smeten. Jag bredde ut den på bakplåtspapper i en långpanna och gräddade mitt i ugnen, i 250 grader, i ungefär 5 minuter.

När kakan var färdig sockrade jag den rejält innan jag stjälpte upp den och drog bort bakplåtspapper. Som alltid penslade jag pappret med lite vatten innan jag drog bort det, så att det skulle lossna lättare. Sedan fick kakan kallna.

Under tiden fixade jag iordning fyllningen. Jag rörde smör och florsocker poröst innan jag tillsatte vanlijsocker och äggula. När kakan hade kallnat bredde jag på fyllningen, rullade ihop rulltårtan och lade den i kylskåpet att stelna en liten stund.

Sedan så – kvällsfika med drömtårta. Sämre kan man ju ha det! :)

Farmors chokladkaka
28 februari, 2012

I helgen bjöd vi mormor på farmors chokladkaka. En riktigt fyllig och tung sockerkaka med massor med smak, som var enkel att baka. Gör den!

Jag har bakat ur sjuttiotredje upplagan.

Detta använde jag:

  • 1 dl kakao
  • 2  1/4 dl  mjölk
  • 1  1/4 dl socker
  • 125 gram rumstempererat smör
  • 1,5 dl socker (igen)
  • 2 ägg
  • 1,5 msk vaniljsocker
  • 3,5 dl vetemjöl
  • 1,5 tsk bakpulver

Så här gjorde jag:

Jag blandade kakao, mjölk och första omgången socker i en kastrull och lät det koka upp. Sedan fick det svalna medan jag smorde och bröade en avlång brödform.

Med hjälp av elvispen rörde jag smöret och den andra omgången socker pösigt, innan jag blandade ner äggen och hemmagjort vaniljsocker.

Mjölet och bakpulvret blandade jag för sig och rörde ner det och chokladblandningen lite i taget i smeten. Jag hällde smeten i formen och ställde in kakan i nedre delen av ugnen, där den gräddades i 175 grader, i ungefär 1 timme.

Den blev väldigt hög och kompakt, men inte alls torr. Gott gott!

Nån sorts wienerbröd
30 januari, 2012

Jag är så glad över att vi ”tvingades” baka wienerbröd denna månad! Det är något som jag har varit sugen på att göra, men lite skrämd nervös för. Nu när de är både bakade och uppätna inser jag att det var lättare än vad jag trodde. Resultatet blev kanske inte världssnyggt, men det gav definitivt mersmak. Jag kommer att bjuda svärfar på hembakta wienerbröd igen. Var så säker!

Som vanligt var det sjuttiotredje upplagan som stod för receptet, som hette:

Snodda wienerbröd

  • 300 gram smör
  • 50 gram jäst
  • 2,5 dl mjölk
  • 1 ägg
  • 0,5 tsk salt
  • 2 msk socker
  • ca 8 dl vetemjöl

(Till fyllning, pensling etc: sylt, vaniljkräm, äggvita, florsocker, vatten och kanske lite choklad – detaljer kommer!)

Se till att alla ingredienser, utom smöret, är kalla. Börja med att ta fram smöret och dela det i 10 skivor och lägg dem på bakplåtspapper så att de hinner mjukna lite.

Häll mjölk över söndersmulad jäst och rör tills jästen har lösts upp. Blanda i ägg, salt, socker och större delen av vetemjölet. Resten ska användas vid utbakningen. (Jag tog i knappt 7 dl från början, vilket visade sig vara för lite. Degen blev alldeles för kladdig och jag fick ha massor med mjöl på bakbordet för att degen inte skulle fastna. Nästa gång blir det åtminstone 7,5 dl mjöl från början.) En köksmaskin arbetade snabbt samman ingredienserna åt mig (latmask!) och sedan fick degen vila i kylskåpet drygt 10 minuter.

Sedan börjar det roliga! Kavla, vika, kavla, vika. Det fanns ljuvligt pedagogiska bilder i boken, så nu vet jag att det är så här man gör:

Ta fram den kylskåpskalla degen och kavla ut den på mjölat bakbord. Den ska bli ca 30×40 cm. Lägg smörbitarna tätt intill varandra på en halvan av degen (kortsidan), ett par cm innanför kanten. Vik upp kanterna över smöret och lyft sedan över den andra deghalvan, så att smöret täcks. Vrid degen ett kvarts varv, så att du har den ”stängda delen” mot dig och kavla försiktigt ut degen med så lite tryck på kaveln som möjligt. När den har fått tillbaka den ursprungliga storleken viker du den i tre delar på längden, vrider den ett kvarts varv och gör om kavelproceduren en gång till, denna gång kavlar du tills degen är drygt 1 cm tjock. Vik degen i 3 delar och lägg den i kylskåpet i ungefär 15 min. (Jag hade lite hjälp av en treåring, så jag vet faktiskt inte riktigt hur många gånger jag upprepade detta…)

   

Efter turen i kylskåpet kavlar man ut degen till en ”fyrkantig, ganska tjock kaka” står det i boken. Min blev nog för tjock, för det var väldigt svårt att hantera den senare, så nästa gång kavlar jag nog ut en rektangulär kaka, knappt 1 cm tjock. Sedan sporrar man ut den i smala remsor – ca 30-35 stycken. Sno remsorna och forma dem till nån sorts wienerbröd. (Jag gjorde ett försök på både knutar, kringlor, snurror och åttor, men det blev inte så tjusigt precis.) Sedan ska de jäsa i 1 – 1,5 timme.

Under tiden passar du på att göra en härlig vaniljkräm (från receptet till spandauer) och får du tid över kan du kasta snöboll med grannens ungar.

Vaniljkräm

  • 2 msk vetemjöl
  • 2,5 dl mjölk
  • 1 ägg
  • 1 msk socker
  • (1 vaniljstång)
  • ev nån tesked vaniljsocker

Vispa ut mjölet i mjölken. Tillsätt ägg, socker och en delad, urskrapad vaniljstång (i med skrap och allt). Sjud krämen under omrörning tills den tjocknar. Ta ur vaniljstången och låt krämen kallna på en snöig trapp. Tillsätt eventuellt lite mer vaniljsmak med hjälp av vaniljsockret.

Eftersom för mycket av det goda oftast är ganska gott började jag med en klick hallonsylt på de flesta bröden. Jag gömde sylten med en klick vaniljkräm innan jag penslade med äggvita och skickade in plåtarna mitt i ugnen, 250 grader, i ungefär 7 minuter.

När de hade svalnat rörde jag ihop en glasyr av ett par dl florsocker och någon matsked vatten och ringlade över. (De wienerbröd som bara fick vaniljkräm som fyllning ringlade jag smält mjölkchoklad över – löjligt gott! Så gott att jag inte hann fota dem!)

Bjud! Ät! Frossa!

Barnen och jag provsmakade innan de hade hunnit svalna helt. De vräkte i sig två var, varvid den store sa: ”Mamma, du borde jobba som bagare istället. Varför gör du inte det?” Jag tolkar det som att han tyckte om wienerbröden…

(Svaret: ”Man måste gå upp alldeles för tidigt, och det man bakar måste hålla en hyfsat jämn kvalitet. Men annars så…”)

Chokladbiskvier
17 december, 2011

Min måste-kaka under julen är inte en klassisk julkaka. Det finns varken saffran, kanel, ingefära eller nejlika i ingredienslistan, men ändå är det ingen riktig jul utan dem.

Mammas chokladbiskvier.

Vid tre andra tillfällen har hon gjort dem – till sin egen 50-årsdag, till min systers bröllop och till mitt bröllop, annars bakas de endast till jul. Jag har faktiskt glömt att fråga henne hur det kommer sig att just biskvier blivit hennes julspecialitet, men det är egentligen oviktigt. De är bara så goda!

Nu är det inte ett Sju sorters kakor-recept hon använder, men till min biskvibakarpremiär måste jag förstås se om jag kan klå mors bakverk… :)

Receptet finns i sjuttiotredje upplagan och ser ut så här:

Chokladbiskvier

  • 100 gram sötmandel
  • 1,5 dl strösocker
  • 1-2 äggvitor (jag hade normalstora ägg och använde 2 äggvitor)

Smörkräm

  • 2 dl vaniljkräm (Marsankräm eller hemmagjord)
  • 150 gram rumsvarmt smör
  • 1 msk vaniljsocker
  • 2 msk florsocker
  • 1 msk kakao (fast jag tog nästan två…älskar chokladsmak i smörkrämen)

Garnering

  • 200 gram choklad (jag använde Marabous vanliga mörka)
  • 1 msk neutral olja

Börja med att skålla, skala och mala mandeln (eller köp färdigt mandelmjöl, vettja!). Se till att mandeln hinner torka mellan skållningen och malningen, annars blir det bara klumpigt, märkte jag… Blanda ner sockret. Vispa äggvitorna helt lätt och vänd försiktigt ner dem i mandelmjölet. Ta lite i taget av äggvitan, så att inte smeten blir för lös. Nu är det dags att klicka ut smeten på en plåt. Enligt receptet ska det bli ungefär 30 st – jag fick 29 när jag fördelade smeten med hjälp av två teskedar.

  

Grädda kakorna mitt i ugnen, 175 grader, i ungefär 8 minuter. Ta loss kakorna från plåten medan de fortfarande är varma och låt dem kallna helt.

      

Nu har det blivit dags för smörkrämen! Rör smöret mjukt, blanda i vaniljkrämen lite i sänder. Blanda i resten av ingredienserna och rör tills smörkrämen är alldeles slät och fin. Då tar du fram kakorna och breder smörkrämen toppigt på undersidan av kakorna. Ställ dem kallt, så att smörkrämen ”stelnar” innan chokladen ska på. Jag fick förresten en massa smörkräm över, fastän jag bredde på rejält. Smörkrämen räcker nog nästan till två omgångar bottnar. Tror jag.

     

Smält choklad och olja och låt det bli ganska kallt. Om chokladen är för varm kommer smörkrämen smälta och så blir det bara kletigt. Alltså – låt chokladen kallna och ta fram kakorna så att de blir lite rumstempererade. Doppa kakan i chokladen så att smörkrämen täcks. Låt chokladen stelna och så…häpp hopp! Klart!

   

Jag var förberedd på att det skulle vara riktigt krångligt att få till fina biskvier, men det gick riktigt bra. Det viktiga är att ha gott om tid. Jag gjorde bottnarna en dag, bredde på smörkrämen dagen efter och doppade i choklad tredje dagen. Den fjärde dagen tog jag med mig dem till jobbet, där de försvann i ett nafs.

Mammas biskvier är svårslagna och de är nog fortfarande mina favoriter, men dessa är också riktigt, riktigt goda!

Poppis pepparkaka
24 november, 2011

Precis som Sandra har även jag fastnat för Prästgårdens pepparkaka (eller ja, det var egentligen min man som valde. Han ville ha med sig nåt gott till jobbet). Men min kaka är från sjuttiotredje upplagan och det finns små skillnader i recepten.

Ingredienser

100 gram smält smör

2 ägg

2 dl strösocker

1,5 dl gräddfil (jag använde filmjölk istället – funkade bra)

1,5 tsk ingefära

1,5 tsk nejlikor

2 tsk kanel

3 dl vetemjöl

1 tsk bikarbonat/2 tsk bakpulver (jag använde bikarbonat)

Maken skulle ju få med sig kakan till jobbet, så jag smorde och bröade en avlång engångsform med tjusigt blommönster. :P

Eftersom jag bara hade hela nejlikor hemma fick jag snällt ta fram farmors hederliga gamla mortel – ett underbart köksredskap.

Sedan vispade jag ägg och socker pösigt och blandade helt sonika ner resten av ingredienserna däri, samtidigt som diskhjälpen tog hand om stöket.

Över med smeten i formen och sen åkte den in i nedre delen av ugnen, där den fick stå i 175 graders värme i ungefär 45 minuter. Det luktade himla gott i köket under tiden!

Resultatet blev såpass bra att jag inte hann med att styla bilderna ett endaste dugg . Jag fick mig en liten smakbit, innan maken gömde undan kakan, så att den inte skulle ta slut… Jag förstår att Prästgårdens pepparkaka blev prisbelönt 1945. Den smakade riktigt bra!

Och maken hade inte med sig en enda smula tillbaka, så jag gissar att den funkade ganska bra på hans jobb också. :)

Larvigt goa strassburgare
23 oktober, 2011

När jag var liten var det alltid en herrans massa kakor på kalasen hemma hos oss. Det blev förstås en del över, som hamnade i frysboxen. Där hittade jag och min syster dem och nallade en och annan, alldeles i smyg. När det var dags för nya gäster gick mamma till frysen och tog fram alla kaklådor och vad hittade hon då?

Tre biskvier, fem skurna chokladsnitt, en syltkaka, två strassburgare…

 

Strassburgare (enligt sjuttiotredje upplagan)

  • 100 gram mjukt, mjukt smör
  • 0,5 dl florsocker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 1, 75 dl vetemjöl
  • 1 dl potatismjöl
  • smält choklad

Med hjälp av elvispens degkrokar rörde latmasken det mjuka, mjuka smöret och båda sockersorterna mycket pösigt. Sedan hällde jag i lite i taget av mjölet (även här båda sorter) samtidigt som elvispen jobbade för fullt. Man ska tydligen röra kraftigt när man tillsätter mjölet. Degen blir jättemjuk och gosig.

 

När degen var färdigblandad letade jag fram en lagom stor krusig tyll, som jag stoppade ner i en lagom stor spritspåse, som jag fyllde med deg, som jag spritsade ut i tjusiga små längder direkt på bakplåtspapper.

  

Enligt receptet ska det bli cirka 25 kakor. Jag fick 26. Gräddar kakorna gör man mitt i ugnen, i 175 graders värme, i ungefär 10 minuter. Precis som många andra småkakor ska de helst inte få någon färg alls, så vakta noga i slutet.

Under tiden kakorna är i ugnen är det läge att smälta chokladen, som kakorna ska doppas i. Jag valde hälften 36-procentig mjölkchoklad och hälften vit choklad, som jag droppade röd karamellfärg i. Ungefär 75-100 gram av varje sort, så går det lätt att doppa. Det gick görbra att doppa kakorna medan de fortfarande var varma. (Det gick också görbra att provsmaka innan chokladen hade stelnat…)

Jag som alltid har bakat ganska mycket – både mjuka kakor och småkakor – varför har jag aldrig bakat strassburgare förut? De är superenkla att göra, ser fantastiska ut och är larvigt goa! Den där sortens kaka som bokstavligen smälter i munnen. Åh!

De gjorde succé på fikabordet på jobbet. Särskilt poppis var den rosadoppade varianten. 

Och nej, det finns ingen låda i frysen som jag kan gå och smygnalla ur…

…de kom aldrig så långt…