Chokladbollar 30 september, 2011

Det blev chokladbollar även för mig. Från 2005 års upplaga sid. 182, jag tror inte att jag behöver skriva ut receptet ytterligare en gång. Jag hade dock inget kaffe och hoppade över det. Det gick bra ändå.

En vän till mig brukade göra chokladbollar utan kakao, mer som havrebollar med andra ord och jag ville göra det. Jag ville dock inte göra dubbel sats chokladbollar av den simpla anledningen att jag inte tyckte att familjen behövde trycka i sig en dubbel sats på en kväll, vilket vi hade gjort.

Så när jag blandat ihop socker, smör och vaniljsocker så väntade jag med kakao och hällde på havregryn. Sedan tog jag halva satsen och blandade i halva mängden kakao. Vi hade inte pärlsocker hemma så jag gjorde tre olika blandningar att rulla bollarna i. En med råsocker och kako (till havrebollarna), en med råsocker och kokos och slutligen en med kokos och hjärtströssel som jag hittade i skafferiet.

Pappan i familjen gillade klassikern (choklad med kokos och råsocker på) bäst. Sonen gillade havrebollarna med råsocker och kokos på. De var ruskigt sötsliskiga, vilket förmodligen var anledningen till att han gillade dem. Jag gillade havrebollarna med kakao på.

Annons

Rulltårta med Jordgubbar (eller sju sorters misstag) 31 augusti, 2011

Alla talar jämt om för mig hur lätt det är att göra rulltårta. Det var det banne mig inte, men jag tror att jag har identifierat vilka fel jag gjorde. Temat var bär så jag bestämde mig för att göra något med jordgubbar eftersom det är det enda bär jag tycker om. Ok smultron är också gott. I vilket fall, till själva grunden valde jag kokosrulle som finns på sid 76 i 2005 års upplaga:

3 ägg

2 dl socker

3 dl riven kokos

3/4 dl potatismjöl

1 1/2 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker pösigt, blanda ihop de torra ingredienserna och vänd ner dem i ägg och socker-blandningen. Så lång gick det bra. Här gör jag sedan MISSTAG NR 1: I receptet står det att man ska bre ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna, 30 x 40 cm. Jag har ingen så stor långpanna och tänkte, wtf, fem centimeter hit eller dig kan ju inte göra så stor skillnad och jag använde en mindre långpanna. Så här i efterhand inser jag ju att en tjockare rulltårte förmodligen gör milsvid skillnad när man ska rulla ihop den. Jag gräddade den i vilket fall, tog ut den ur ungnen och fick lös den från bakplåtspappret med hjälp av lite vatten. Allt gick mycket bra.

Till fyllning bestämde jag mig för att ha vaniljkvarg som blandats med mosade jordgubbar. Här gör jag MISSTAG NR 2: Jag mosar jordgubbarna med en gaffel eftersom jag inte vill ha det till en puré och häller i vaniljkvargen. SJÄLVKLART borde jag ha gjort tvärt om eftersom blandningen blev väldigt rinning. Om man gör det tvärt om så blir det lättare att styra hur fast blandningen blir. Kan för övrigt tillägga att den här blandningen är sjukt god. Vi fick en hel del över och jag och sonen satt och åt den med sked. Anledningen till att vi fick så mycket över var att jag insåg att det var väldigt rinnig och hällde i ytterligare en burk vaniljkvarg, så blev det lite bättre.

Sedan kommer MISSTAG NR: 3 när jag brer ut blandningen över kakan. Jag öser på alldeles för mycket. MISSTAG NR 4: kommer strax efter när jag brer ut blandningen över HELA kakan. Det misstagen inser jag samtidigt som jag försiktigt börjar rulla ihop rulltårtan, eftersom jag inser att jag nog borde har lämnat en liten yta längst upp på kakan torr, där, så att säga skarven, ska vara. I panik gör jag här MISSTAG NR: 5 och släpper kakan, inser att det är helt vansninngt och sekunden efter försöker att liksom osläppa den. Tyngdkraften är dock som alla vet en satmara och kakan har liksom lagt sig på sig själv och blivit lite vikt. MISSTAG NR: 6 består i att jag på något sätt tror att jag kan rädda detta fiasko genom att liksom rulla till den lite och att det kanske inte syns så mycket. Det gör det. Rulltårtan blir mer en viktårta, eller nåt. I vilket fall blev den mycket god. När jag tog bilden gör jag MISSTAG NR 7: och tänker att det kanske går att få den att se mer ok ut med hipstamatic eller någon lite fräck bild. Det gör det INTE, hur jag än beter mig så ser det ut som en rulltårta som någon har snubblat med, tappat på marken och i ett försök att inte ramla har stampat på. Hårt

Så här kommer bilden på min skitfula, men mycket goda viktårta.

Kardemummabullar 31 juli, 2011

Jag gillar bullar, fast lite mindre numer när jag måste baka dem själv. Generellt när jag bakar bullar använder jag kardemumma istället för kanel, jag tycker att det är godare. Bullar med kardemumma och mandelmassa lät helt fantastiskt, så jag bestämde mig för att prova dem. Det är från 2005 år upplaga, sid 18.

150 gram smör eller margarin

5 dl mjölk

50 g jäst

1/2 tsk salt

1-1 1/2 dl socker

1 1/2 tsk kardemummakärnor (2 tsk om det är mald kardemumma)

ca 1,3 dl vetemjöl (eller tills degen släpper från bunken, så brukar i alla fall jag göra).

En kvarleva från tiden då min man var vegan är att jag använder mjölkfritt margarin och vatten istället för mjölk. Vattnet gör att bullarna blir mindre stabbiga och mjölkfritt margarin i degen och i fyllningen verkar göra att de jäser mycket bättre. Det är i alla fall min erfarenhet. Degen gör man i övrigt som man generellt gör vetedeg, inga överraskningar alls där så jag tror att jag hoppar över den delen.

Fyllningen

1 1/2 tsk kardemummakärnor

100-125 g mandelmassa

50 g smör eller margarin

Jag tillhör dem som anser att man ALDRIG ska snåla med fyllningen när man gör bullar, lets face it, vetebröd i sig är inte särskilt upphetsande. Det är fyllningen som är grejen. Den mängden fyllning de hade i receptet räckte i mitt fall till ganska precis hälften av degen. När jag hade provsmakat de första som kom ut ur ugnen konstaterade jag att de banne mig inte smakade nästan något alls. Så i nästa sats fyllning öste jag på ordentligt med kardemumma. Då smakade de helt ok. I boken hade de ägg och pärlsocker som garnering. Jag använder aldrig pärlsocker och gjorde det inte här heller, jag tog råsocker och lite mandelflarn istället. Det såg riktigt fint ut och gjorde en del för smaken, inbillade jag mig.

Bedömningen från resten av familjen var att de inte var något speciellt, de med mer kardemumma var helt ok, men inte bättre än de vanliga kardemummabullarna som jag gör med kardemumma, muscovadosocker, vanligt socker, vaniljsocker och margarin i.

Chokladbiskvier 31 maj, 2011

Varje jul bakar min mamma chokladbiskvier, och bara till jul. De senaste åren har vi inte åkte hem till jul och jag har blivit utan, så det här var ett gyllene tillfället för mig att lära mig att baka dem själv. Jag medger att det blev några samtal hem under resans gång…

Jag har bakat enligt det recept som finns i 1975 års upplaga och det är värt att notera att recepten skiljer sig åt ganska markant. Men här kommer i alla fall inledningen, botten av chokladbiskvien:

1 1/2 dl (ca 100 g) sötmandel

1 1/2 dl socker

2 äggvitor (spara äggulan, den kommer att behövas)

Skålla och skala mandeln (alltså, koka upp den snabbt och sedan är det bara att trycka ut dem ur skalen, det går att köpa färdigskalad också). Riv den sedan i en mandelkvarn, går förmodligen precis lika bra med en mixer om man har en sådan, blanda tillsammans med sockret. Vispa äggvitorna till ett lätt, mjukt skum. Det ska alltså inte vara som när man vispa till maränger utan mjuka.

Det ser ut som sågspån, lite roligt. Det här är det något krångligare sättet att göra det, mamma använder vanlig mandelmassa och hävdar att den från konsum är absolut bäst. Den blandar hon med äggvita och jag måste säga att jag inte kände någon större skillnad i smaken på de hon gör och mina. Man ska dock absolut ha mandelmassa, inte marsipan, och gärna så grov som möjligt.

Klicka ut dem på plåten, mina bottnar flöt ut ganska ordentligt så ha lite utrymme mellan dem. Jag plattade inte ut dem så värst mycket heller utan klickade bara ut dem med en sked. De ska bara få lite färg, det är lätt hänt att kanterna blir lite brända, mina blev det. Lossa dem direkt när de kommit ut ur ugnen. Det kan tilläggas att det inte är helt lätt, de är jättekladdiga men om man använder en stekspade i plåt borde det gå ganska bra. Låt dem inte ligga på varandra och svalna för då fastnar de i varandra.

Nu kommer vi till punkten där de båda böckerna skiljer sig åt. I den nya upplagan är fyllningen något otyg med marsankräm och florsocker i. Ren hädelse enligt mig, riktig smörkräm ska det vara och receptet för det finns i den äldre upplagan. Det är också här det blir lite lurigt.

Det är ”Fin smörkräm” man ska göra

2/4 dl socker

1/2 dl vatten

3 äggulor (och se! här kommer de till nytta)

150 smör eller margarin (alltså, det är skillnad och jag skulle rekommendera att man använder smör)

1 msk kakao

Koka ihop sockret och vattnet till det håller för trådprovet (jag hällde i kakaoen redan här och det funkade fint). Trådprovet är att man ska ha lägga en droppe mellan tummen och pekfingret och att det bildar en tråd när man drar isär dem. Det gör självklart vansinnigt ont och jag tänkte inte göra det en gång till efter att jag provat första gången. Så jag doppade en tesked i det, duttade med pekfingret på toppen av den och drog ut. När det blev en tråd av det så ansåg jag att det var färdigt.

Häll den heta sockerlagen över äggulorna väldigt sakta, typ strila ner den och vispa utav helvete, annars skär det sig. Man måste nästan ha en elvisp för att det ska funka. Ha för allt i världen inte en handmixer med ballongvisp. Det hade jag och det fick sockerlagen att sprätta överallt och stelna vart den än landade, vilket till stor del var på min t-shirt. Som var vit.

Vispa sedan smöret mjukt och tillsätt äggblandningen, lite i taget, även här måste man vispa ordentligt. Krämen brer man sedan ut på bottnarna, som självklart måste ha svalnat helt, annars rinner smörkrämen bara iväg. Här bör påpekas att man bör göra det så slätt som möjligt annars kommer det bli svårt att får blockchokladen att ligga jämt och fint över kakan. Jag gjorde det inte särskilt slätt. Sätt sedan in kakorna i frysen.

Glasyren är 100 g blockchoklad och 25 g kokosfett som man smälter ihop i ett vattenbad, som när man gör ischoklad alltså. Det räcker och blir över. På det stora hela kan man nästan göra dubbla mängden bottnar och både smörkrämen och glasyren räcker ändå till. Glasyren bör svalna ganska ordentligt innan man börjar doppa annars smälter smörkrämen av värmen och allting rinner av. Sedan är det bara att doppa det i chokladen och hysta in dem i frysen. Det var ungefär i det här skedet jag insåg att jag borde ha gjort dem bra mycket slätare, det blev som små åsar av smörkräm i blockchokladen.

Det blev kanske inte de vackraste chokladbiskvierna, men mycket goda.

Kryddmuffins 28 april, 2011

Receptet kommer från 2005 års bok, åttioåttonde utgåvan. De är, som alla muffins, superenkla, tar sammanlagt ungefär en halvtimme att göra och mycket, mycket goda.

100 g margarin eller smör

2 ägg

3 dl socker

1 tsk malen kardemumma (1/2 om nymalen)

2 tsk kanel

1/2 tsk ingefära

1 dl russen (men det struntade jag i, russin i bakade bröd är ett ofog och de står inom parentes i receptet)

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 dl grädde eller mjölk

Jag blandade ihop det som jag vanligtvis gör med sockerkakor, dvs vispa ägg och socker först, blanda sedan i kryddor och bakpulver (jag kör i det här för att slippa blanda ihop det med mjöl i en annan bunke, allt för att spara disk), vetemjölet och sist det svalnade margarinet. Inte på ett helt rumsrent sätt alltså men det funkade fint. Enligt receptet skulle det bli 20 stycken, men det blir aldrig så mycket som det står och i det här fallet blev det 12 stycken. Jag vet inte vad jag gör, men mina muffins och sockerkakor sväller alltid något enormt. När jag fyllde jag upp formarna till 2/3 i enlighet med råden i boken svällde de över en aning…

I det fallet räddades jag av att jag använde en muffinsform i plåt så all smet lade sig på den. Andra gången gick det bättre, då lade jag bara smet i halva formen och de såg genast finare ut. Det bör dock påpekas att de fula blev godare, kanten blev seg och lite knaprig så jag har fått önskemål från sonen om att alltid hälla lite för mycket smet i formarna när jag gör dem.

Jag lovar också att till nästa gång inte fota med telefonen eftersom bilderna inte blir bra alls. Till mitt försvar är inte heller lätt att fota när någon stampar runt en och frågar om man inte är klar snart så att han kan börja äta. Det färdiga, lite vackrare, men inte riktigt lika goda, resultatet…