Den rullande tårtan

När temat kom upp tänkte jag direkt på min mormor. För mig är hon min bakande barndom. Varje gång vi kom och hälsade på henne och morfar fanns det flera sorters bakverk på fatet. Än idag finns det någon kaka eller bulle som hon bjuder på, kanske inte i samma kaliber som förut, men det är ju ändå bra jobbat med tanke på att hon är 87 år gammal.
Men det bakverk som alltid har funnits och som fortfarande finns är rulltårtan. Jag minns att jag som barn kunde äta hur många som helst, utan någon som helst botten.

Jag bakade från den åttioåttonde utgåvan.

Ingredienser:
3 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 dl mjölk eller gräddfil

Fyllning:
Ca 2 dl fast sylt eller fruktmos

Jag började med att sätta ugnen på 250 grader. Efter det förberedde jag en bakplåt genom att lägga på bakplåtspapper. Jag vispade socker och ägg poröst och blandade sedan mjöl och bakpulver i en egen skål. Jag vände försiktigt ner mjölet med en slickepott och rörde runt. Efter det tillsatte jag mjölken. Jag har fått lära mig att man aldrig ska använda elvisp vid kakor som ska behålla sitt fluff, exempelvis rulltårta, sockerkaka eller muffins. Elvispen tar med andra ord död på fluffandet.

Jag strödde över lite socker på bakplåtspappret, för att kakan lättare skulle släppa efter gräddningen. Detta står inte i receptet, men min erfarenhet har lärt mig att detta är riktigt finurligt. Efter det bredde jag ut smeten på bakplåtspappret. Kakan åkte in i ugnen i cirka 5 minuter.

När kakan kom ut strödde jag socker på kakan och la sedan ett till bakplåtspapper på. Efter det gjorde jag en helomvändning med plåten medan jag höll i de två bakplåtspapperna på kanten. Detta då min rulltårta alltid tidigare gått sönder när jag ska ”stjälpa kakan till ett sockrat papper”.

Jag bredde på jordgubbssylt och rullade sedan ihop kakan från långsidan. Kakan fick sedan svalna med skarven neråt.

Blev inte i mormors-klass, men en ändock en väldigt smarrig rullande tårta!